2.1 Irland och iriskan tidiga år :    föreg.kapitel | nästa

Datum vid weblänkar är exempel (och ingenting annat) på ett datum med fungerande hämtning.
Förkortningar för författare och verk:
EWP=Engelska Wikipedia; DSS=David Stifter 2006, Sengoidelc; GOI=Grammar of Old Irish, standardverk av Rudolf Thurneysen i engelsk upplaga; JK=John Koch

(allmänt)

En användbar kronologisk överblick för Irland t o m 1948 finns (181129) på http://www.irishhistorian.com/IrishHistoryTimeline.html ,
liksom kronologi och traditioner för Ulster på http://sites.rootsweb.com/~irlkik/ihm/ulster.htm

Utförligt om tidiga förhållanden i Moody, Dáibhí Ó Cróinín, Martin & Byrne 2005, ”A New History of Ireland: Prehistoric and early Ireland” med beskrivning (181121, ej textprov) på denna url.

För äldre krönikor och berättelser från Irland finns (181126) en omfattande samling digitaliserad text hos Corpus of Electronic Texts (CELT)https://celt.ucc.ie//publishd.html .

En annan omfattande resurs (181122) är The Internet Archive (archive.org) med sökmöjlighet på https://archive.org/search.php och täckning av t ex ”Annals of Ulster” med irisk och engelsk version på http://www.archive.org/stream/annalauladhannal01royauoft#page/n3/mode/2up eller
https://archive.org/details/annalauladhannal01magu/page/n3

För ändamålet mer begränsat verkar https://www.gutenberg.org/ebooks/ .

(ingress)

Ön bortom Britannien

Översikt över tidiga förhållanden bl a hos Philip Freeman 2001 ”Ireland and the Classical World” , (181122) med förhandsvisning på denna url.

- böjningen Temra ... den har varianten Temro.

det gamla namnet Emain ...

- Eamhain Mhacha ... kombinationen mh markerar m:ets försvagade eller som jag brukar skriva spruckna uttal, jämförbart med det i Teamhair.

Namnövergången från Emain till Navan är rätt mystisk – det finns en ort med samma engelska benämning som kopplas till ett annat forniriskt ord. Enligt vad jag antecknat uppger Mallory & MacNeill 1991, ”Archaeology of Ulster” sid 146, att namnformen Navan blir synlig som ersättning för An Emhain på 1600-talet.

- kan tolkas som ”den frodiga” ... vad arier-termen beträffar så har den förutom i Iran med lite justerad innebörd förekommit i norra Indien, och är – som vanligt vid folk- och gruppbeteckningar – omöjlig att följa särskilt långt genom förhistorien.
Det är dock korrekt att ett annat iriskt ord aire ’ädel, adlig’ inte står över varje misstanke om att vara besläktat med den indoiranska termen.
De här orden figurerar också senare i boken i kapitlet om iriskan på väg mot nutid.

- som gammal keltiska för ”vita kon” ... i besläktade indoeuropeiska ord svarar keltiskt b mot indiskt g, och sedan språkvetarna insåg den saken har de fascinerats av att Boynes namn ljudhistoriskt stämmer med det indiska Go(-)vinda. I bägge fallen betyder förleden ’ko’.

Där är den iriska efterleden som alltså betyder ’vit’ inte släkt med vårt svenska ord, men med annat keltiskt uttal nog synlig i Vindo(-)bona, det antika namnet på Wien.

Den indiska efterleden -vinda har annan innebörd och betyder ungefär ’uppsyningsman, herde’. Det brukar antas att den via någon längre betydelseglidning i stil med ’ljusfärgad, belysa, granska, vakta’ ändå är av samma ursprung som den iriska.

- huvuddelar med beteckningen cóiced ...

- tanken att termen kanske är omtolkad i förhistorisk tid är min egen ... den är inte föranledd av andra omständigheter än av att bara fyra av de områden som uppräknas i sammanhanget är stora, och har enkla namn.

Pirater och evangelister

ska ha haft ett eget språk ... det lilla man vet om pikternas språk refereras i första kapitlet om Skottland.

- tre keltisktalande nationes ... uppdelningen i språken engelska, brittiska, skotiska och piktiska finns hos Bede, som var verksam i dagens norra England kring 700-talets början. Också hans kollega Adomnán, som nämns i ett senare stycke, tillskriver pikterna ett eget språk.

nordmännens Ogam ... uttrycket finns i ett 1300-talsmanuskript som kallas In Lebor Ogaim, dessutom i den Nybörjarbok som nämns i ett senare stycke.
Nybörjarbokens iriska formulering citeras (181122) i EWP på http://en.wikipedia.org/wiki/Auraicept_na_n-%C3%89ces som ogam lochlannach.

i walesiska finnas importerad ... med tanke på liknande ord i många språk ter sig ordet cnwc – där w står för slutet o – rätt svårbestämt, men fonetiska detaljer talar nog för ett iriskt lån.

ordet gwyddel ... den walesiska grundformen ser ut att vara wyddel med ett inledande g tillagt som förstärkning i efterhand. Går man tillbaka till antik brittisk keltiska får man något i stil med *wedel. På så sätt talar allt för att den beteckning som idag skrivs gaeler, gäler från början var alldeles olik den antika termen galler. Orden kommenteras närmare i ett översiktskapitel i del sju.

standardterm för irländare ... orden kelter, galler, gaeler jämförs i ett översiktskapitel i del sju.

en trio berömda helgon hela äran ... enligt mina anteckningar tog jag beteckningen ”de tre pelarna” från den nu (181108) otillgängliga webplatsen http://www.martinfrost.ws/htmlfiles/gazette/columba.html. Grupperingen av de tre som Irlands skyddshelgon finns också i en (181107) fortfarande tillgänglig recension på https://www.svd.se/irlandska-legender-att-njuta-av

”De tre pelarna” 

bortförd som träl av iriska sjörövare ... sankt Patriks träldom på Irland nämns också i det mer trovärdiga dokumentet Confessio , som jag kommer till senare.

- att läsa om hans kraftmätning ... 

- Vita Tripartita Sancti Patricii ... en utgåva med irisk grundtext och engelsk tolkning av W Stokes 1887 finns (181125, något otydlig scanning) på
https://archive.org/details/tripartitepatrick00stokuoft/page/n11 ;
kvalificerad edition av den gammaliriska grundtexten (181125) på
http://titus.uni-frankfurt.de/texte/etcs/celt/mir/vitatrip/vitat.htm?vitat001.htm ,
http://titus.uni-frankfurt.de/texte/etcs/celt/mir/vitatrip/vitat.htm?vitat002.htm , http://titus.uni-frankfurt.de/texte/etcs/celt/mir/vitatrip/vitat.htm?vitat003.htm ,
http://titus.uni-frankfurt.de/texte/etcs/celt/mir/vitatrip/vitat.htm?vitat004.htm

En medelirisk Betha Phatraic eller On the Life of Saint Patrick med latinsk grundtext och engelsk tolkning av W Stokes 1877(?) finns (181126) på
https://celt.ucc.ie//published/T201009/index.html

Confessio ... tillgänglig med latin, översättning till engelska och till flera andra språk (181125) på https://www.confessio.ie/# . Engelska översättningar (181125) även på https://www.confessio.ie/etexts/confessio_verse# (med radnummer) och http://www.catholicplanet.com/ebooks/Confession-of-St-Patrick.pdf (stor stil).
En fullständig samling texter som tillskrivs St Patrik finns (181126) på http://www.gutenberg.org/ebooks/author/39618

äldsta biografi ... en Vita på latin. En iriskspråkig biografi ”Bethu Brigte” finns i engelsk översättning (181124) på http://www.ucc.ie/celt/published/T201002/index.html

- bär samma namn som gudinnelika gestalter ... bortsett från avslutande avledningar är namnet Briganti(-)a inte bara identiskt med Brigit utan också med walesiskans titel bre:nhines som betyder drottning, där antikens -ig-anti- förenklats i de ungefärliga stegen *-i-endi, -e-enhi, -e:nhi.

Columba ... en populärt hållen men vad jag kan se seriös presentation av hans gärning och betydelse finns (181124) på http://runesoup.com/2011/05/how-saint-columba-works/

Mael Coluim ... enligt EWP (181018) : ”devotee of (Saint) Columba”.

- ett allt mer problematiskt Västeuropa ...
- tidiga flyktingar från fastlandet kan ju ha gett klosterlivet på ön en knuff framåt ... ett senare manuskript från högmedeltiden säger att när det vilda folket hunner i mitten av 400-talet drog in i nuvarande Frankrike, utbröt en massflykt av visa människor till Irland. Syftning och äkthet hos påståendet är osäkra.

skrivarstugor ... eller förstås: skriptorier. 

Den omoderna kulturhärden

kunniga värderingar av läget ... jag har inte kunnat pröva många påståenden om tidig irisk historia och följer mest en bedömning av läget runt år 800 av Donnchadh Ó Corraín i verket A New History of Ireland, i redaktion av Daibhi O’Cronin.

Samling runt lärostolen

lärostolen... Klosterorterna ... på kontinenten gav lärostolen eller katedern – som etymologiskt betyder ”stolen” och i förenklad form syns i ordet chair - i biskopens hemmakyrka upphov till termen katedral.

Katederns iriska version cathaír är förvillande lik den lika gamla termen cathair ”stad, by, klosterort” men något samband är inte indikerat. Diffen mellan accentlikt markerat í och vanligt i vid ordens uttal och skrivning finns både i äldre och yngre iriska, och är väsentlig.

En alternativ tätortsglosa till cathair var bosättningsordet baile, som ingår i Dublins iriska namn: Baile Átha Cliath. Ordet är nog släkt med våra efterleder -by, -bo, -böle och syns även i engelsk-iriska namnformer med förleden Bally-, Bal-.

Columbanus ... han ska också ha hunnit omvända övervintrande eller återfallna dyrkare av den germanske Oden i dagens Schweiz, innan han slutade sitt liv i Italien.

Usserianus Primus ...

- numer förlöjligad ... en vanlig detaljuppgift om Ushers beräkning – att Gud grep sig an med skapelsen klockan 9 på morgonen – lär inte vara hans, och spegla hur tänkande människor i Ushers dagar kunde resonera om tiden: antog man att den hade en början, så var det logiskt att även anta ett exakt utgångsvärde.

började man skriva religiösa texter på... folkspråket ... det stämmer nog även för juridiska notiser, men kan ge fel intryck om vad återstår av helt tvättäkta Old Irish från åren 600-875 eller så, innan iriskan gick in i den förändringsfas som kallas Middle Irish och varade till början av 1200-talet.
Från fornirisk tid finns nämligen inga hela böcker på iriska bevarade. Möjligheterna begränsades nog av korta texter, av mer slitage än på de fina latinska manuskripten och av vikingahärjningar.
I och för sig gäller även för forniriskans anförvanter – latin, antik grekiska och sanskrit – att vad eftervärlden normalt läser är avskrifter från långt efter att det begav sig.
Men till skillnad från de fallen lyckades bland boksynta brukare av Middle Irish aldrig någon förpliktelse att exakt följa gammal grammatik slå igenom. Keltologernas dom är därför, att trots senare skrivares ambition att bevara månghundraårig litteratur går det inte att lita på varje enskildhet i hur den återgavs.

För vänner av språkhistorisk ordning, som dessutom vill följa äkta Old Irish genom tre faser ”early-classical-late”, har därmed tidiga iriska marginalnoteringar av måttlig längd i latinska böcker på kontinenten - nämnda längre fram i kapitlet under rubriken ”Det självsäkra språket” - blivit den mödosamt insamlade huvudreferensen. En del korta texter används förstås också, men inte ens den Cambrai-betraktelse som figurerar under samma rubrik får fullt godkänt: den oiriske avskrivaren har varit för slarvig.
Den här vanskliga bakgrunden finns sammanfattad i DSS 1.5 och GOI §4-15. De luckor i belagda böjningsmönster som den vållat minskar förstås inte forniriskans formidabla rykte.

en bevarad psaltare eller Cathach på iriska ... här är jag skyldig till ett sakfel: trots samlingens iriska namn är hymnerna som så mycket annat från epoken skrivna på latin, se t ex (201126) i EWP.

- kan vara från mellan år 575 och 625 ... texten Amra Choluim Chille är enligt ett senare tillkommet företal skapad av poeten Dallán vid Columbas död år 597. Den bedöms som äkta Old Irish men finns bara i relativt sena avskrifter och även om företalet i någon mån stämmer finns misstankar om påbättring i början av 800-talet: se t ex Jacopo Bisagni 2010 ”The language and the date of Amrae Coluimb Chille”, (201126) på denna url.

Adomnán ... hans biografi över Columba finns på latin (181124) på http://celt.ucc.ie/published/L201040/index.html

Det självsäkra språket

forniriskans... image... allt annat än lättsam ... ad-hoc-förenklingar har resulterat i mycket små skillnader mellan olikbetydande substantiv- och verbformer; verbläran är lika svåröverskådlig som oregelbunden. Dessutom saknar forniriskan etablerad stavningsstandard och rymmer lurigt överlappande förkortningar av tredje personens pronomen.

ingenstans verkar förloppet ha varit snabbare än på Irland ... i Norden gick det visserligen också fort. Exempelvis utvecklades under folkvandringstiden det blivande ordet ”ulv” från urnordiskt *wulfaZ, med en slutkonsonant nära engelskt z, till ett korthugget ulfR, där slutkonsonanten började likna r och f:et tenderade övergå till v.

få och svagt skilda dialekter ... GOI §16.

- som idag heter Cambrai ... en något tidigare datering ges av JK 2006 i ”Celtic Culture 'A Historical Encyclopedia'”, (181124) visad här.

Cambrian blev en vetenskaplig term när undersökningar visade att en epok i jordklotets historia lämnat särskilt tydliga spår i Wales. 

Fallet cambricCambrian visar hur namn kan bli lättförväxlade även utan gemensam historia, jämför avsnitten om likartade namn i bokens del 4. 

Objudna gäster

- Den enastående nya boken ... jfr om läget år 825 i Charles-Edwards 2000, ”Early Christian Ireland” sid 587, förhandsgranskn (181129) här.

Kells-boken är knappast lika egenartad som Durrow-boken, men dess prakt är både överväldigande och fint avvägd. 

- fredade zoner ...
- Familia Iae occisa est a gentilibus... från ”Annals of Ulster” för år 805, (181108) på http://www.archive.org/stream/annalauladhannal01royauoft#page/290/mode/2up , utgåvans sid 290.

gall ... jfr James Henthorn Todd (ed.) ”Cogadh Gaedhel Re Gallaibh: The War of the Gaedhil with the Gaill...” sid xxix med anmärkning 3, (180115) tillgänglig här.

lärde sig för sin del säga ...
- De ägde annars ett besläktat ord 'val-' ... i Karl XII:s Bibel från 1703 betydde det ”Italien”. Det har nog överlevt i ordet valnöt.

Njalsättlingar ... dominansen för ätten Uí Neill bröts i stor utsträckning av Brian Bóruma, som nämns senare i texten. Antalet grenar i Nialls gamla släkt var då förvillande högt.

Vidgade perspektiv

Dicuil ... hans verk i originalets latin finns (181204) på
http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Dicuil/De_mensura_orbis_terrae/text*.html ;
för passagen om Thule se avsnitt 2.5-2.6 ; jfr hänvisningar (181129) på
http://dpc.uba.uva.nl/cgi/t/text/get-pdf?c=tvs;idno=2201a14 eller (181204) på https://www.vanhamel.nl/codecs/D%C3%ADcuil ;
Hans namn är inte lättförklarat, men di i forniriska brukar svara mot de i romanska språk, och bäraren betecknas nog som avskild från något, ungefär som i de(-)tached – antagligen från synden.

nox nulla... pediculos ... i Dicuils geografi 2.5-2.6, citeras t ex i Thomas Wright 1842, ”Anglo-Saxon period” (181129) på denna url.

- ville icke vara här med hedna män ... raderna med isländska ställd mot svenska illustrerar att nära släktskap mellan språk inte behöver betyda att talarna lätt förstår varandra. Själva orden är dock – bakom sin respektive särutveckling – gemensamma. Den enda skillnaden i ordval är att isländskan använder sin form av prepositionen vid där vi säger med. Engelskan använder samma ursprungliga ord som isländskan: with.

- Are den vise ... i Ares tillnamn motsvarar hinn första leden i uttrycket ”hin onde”, som från början helt enkelt betyder ’den onde’. Det svenska frodig tycks i nuvarande form och betydelse bara ha några sekler på nacken. Det har förutom klangen inte annan belagd koppling till fródi, som representerar ett forngermanskt ord för vis och klok.

- skepnaden Njal ... jag tror knappast att medeltida isländska skrivare skilde mellan i och j.  

Det utvalda språket 

Auraicept ... en fullständig text, med iriskan och en engelsk version av George Calder 1917, finns (181122) på https://archive.org/details/auraicept00calduoft/page/n7 , med radnumrering som refereras i följande kommentarer.

ungefär betyder Nybörjarbok ... jfr Calders nyssnämnda Auraicept på radnummer 1110: aur=’början’, aicce-acht=’lektion’.

inte svårt ... den korrekta forniriska grundformen för ’svår’ är ansae.

- fastslår att Ogam-runorna är överlägsna ... jfr Calders Auraicept radnummer 1135, 1254.

ett montage av bra saker ... jfr Calders Auraicept radnummer 1070.

sårande omnämnanden ... ett par tankar i Nybörjarboken står sig bättre än dem om iriskans ursprung: dels att ett folkspråk duger bra jämfört med latin (jfr Calders Auraicept, radnummer 1080), dels att utbredningen hos de många språken i världen inte är lika med talarnas härkomst (Calders Auraicept radnummer 1035).

- fata eller ”lång”...
- i gammal iriska stavade man fata ... i riktigt tidig Old Irish var den betonade vokalen rund: fota. 

Den knoppande huvudstaden 

- slaget vid Clontarf ... tydligt indikerat om förloppet är bara att en här med övervägande irisk bakgrund hejdade en med övervägande nordisk, som haft för avsikt att gå inåt landet och hårdhänt ta för sig – den ställde säkert inte upp av idealitet. Dessutom att båda sidor led svåra förluster, varvid de högsta befälen stupade.

Till obevisbara, men inte orimliga, rykten kring slaget hör vad jag vet dels att kung Brian, som var över sjuttio, egentligen stod bakom slaglinjen och föll vid en riktad räd; dels att jarl Sigurd av Orkneyöarna, som i praktiken ledde hans motståndare, aspirerade på en framtid som Brians ersättare.

En nätsökning år 2012 efter planer för tusenårsminnet gav mig inga resultat. Clontarf är numera en storstadsförort, där konflikterna gäller byggfrågor och utrymmet för arkeologi verkar begränsat.
Jag tänkte mig då att bristen på arrangemang hade att göra med grymheten i medeltida närstrid, men år 2014 framgick att minnet firades med en lajvarfestival.

Sagaskrivarnas tid

ända tills någon kan räkna ... översättningen av citatet är fri, men inte tillspetsad.

- förbindelser till iberer... exempelvis ”Eriu quasi Hebriu, ab Hiberia, hoc est ab Hispania”
i ”O'Mulconry's Glossary”, gloss 416, (181108) på https://www.asnc.cam.ac.uk/irishglossaries/texts.php?versionID=10&readingID=20398#20398

hurling ... sagornas namn på hurling är áin phuill, där grundordet poll ’hål’ med otypiskt p ser lånat ut.

den ”västra världens” ... glosan för ’värld(en)s’ kommer sist i uttrycket och har ett par varianter. En modern form av det är iarthair dhomhain. Exempel på engelska översättningar finns (181129) på resp:

denna url, med förhandsgranskning av sid 863 i den ovan på denna websida noterade verket 1976, ”A New History of Ireland”, kapitel av F J Byrne : ”a slaughter of the Norse of the western world”;

http://www.ronsattic.com/oneill.htm om ”Muircheartach ... "of the Leather Cloaks" ”, kunglig figur på 900-talet kallad ”the Hector of the Western World”, eller i sin iriska form på https://celt.ucc.ie/published/G100001A/text513.html : Echtoir iarthair beatha ;

http://www.isleofalbion.co.uk/sites/106/innisfallen_abbey.php i traditioner om munken Maelsuthain O'Carroll i Innisfallen, översatt som ”chief doctor of the Western world”.
Tre exempel i ”Annals of Ulster”, år 1006: ”the chief relic of the Western world”.
Jag kan i skrivande stund inte belägga frasen för ”Book of Kells”; ett missförstånd från min sida är möjligt.

Hur denna västvärld avgränsades ... vissa irländska annaler räknar den engelske 900-talskungen Athelstan till den västra världen.