2.4 Skottland och gaeliskan tidiga år :    föreg.kapitel | nästa

Datum vid weblänkar är exempel (och ingenting annat) på ett datum med fungerande hämtning.
Förkortningar för författare och verk:
AM=Ammianus Marcellinus; DIL=Dictionary of the Irish Language, nätupplaga; EWP=Engelska Wikipedia

(ingress)

utpost mot ingenstans ... boskapsuppfödning och fiske gav knappast något överskott för en invasionsstyrka att lägga beslag på.

så nordliga djur som skogshare och ripa ... hermelin är ytterligare ett exempel.

Limes Britannicus

löpte den mellan åarna ... jag vet inte vad antika skribenter hade emot *Ti:nea, som bör ha varit namn på ett parallellflöde strax norr om Vedra. Denna å verkar inte bli omnämnd förrän efter Roms fall, den skrivs idag Tyne och överbryggas av staden Newcastle.  
Jfr (180320 under ombyggnad) på http://www.romanscotland.org.uk/pages/infrastructure/Ptolemymap.asp

Caledonia ... se Dio Cassius om vårt år 197 e Kr, före den sista stora romerska framstöten i nuvarande Skottland – i svensk översättning ’caledonier och maeatier’.

- kallades ungefär *wotadini ...
- kan i grekisk text återges med inledande b- eller ou-
... Kennet H Jackson nämner i ”Language and History of Early Britain” former som
Ouiktoria för det latinska namnet Victoria och Beroubioum för Verubium, båda enligt Klaudios Ptolemaios.
Det är naturligt om Ptolemaios var villrådig, för trender i den romerska kejsartidens latin var både att vad som – numera – skrivs v höll på att skärpas till det för oss naturliga uttalet från ett tidigare öppet w i engelsk stil; och att många folkliga dialekter i stället höll på att öppna b till ett bilabialt v av spansk typ. Jfr (181221) på
https://en.wikipedia.org/wiki/Vulgar_Latin#Neutralization_of_/b/_and_/w/  

Clota ... som former eller avledningar har jag antecknat *Clutoidae, Clothra, *Clo:ta.

ett levande namn i geografin ... Caledonius Saltus, kaledoniska bergsskogen. Senare gaeliska namn som Coit Celidon , Dùn Chailleann, Sìdh Chailleann sägs antyda att namnet Caledonia kommer av coille ”forest”.

med ett nytt ord ... med säkerhet gäller nyhetsvärdet givetvis bara för skrivna, bevarade belägg,
exempelvis hos AM:
Picti        itidem(-)que     attacotti       bellicosa  hominum    natio       et  scotti
Pikter liksom-även  attacotter, (ett) krigiska människors folkslag, och skoter.

beskrevs som pikter ...  skribenten är AM.  

Columbas värld

för att ta sig an hedningarna ... en annan tidig missionär i Skottland var Nynia, och i dagens Lågländer verkade enligt senare legender St Mungo.

Dál Riata ... Bede översätter förleden som ’distrikt(et)’ : ”nam lingua eorum daal partem significat”.

Argyll... Airer-goídel ... yngre former är Airiur Gaoidhiol i DIL, ochOir Ghaedhil or Eastern Gaels”.

De fyra språken

fyra folkmål ... med min fetstil, enligt Bede III.6 ”prouincias Brittaniae, quae in IIII linguas, id est Brettonum, Pictorum, Scottorum, et Anglorum, diuisae sunt...”;
Fem, med de lärdas latin medräknat, summeras i ett kanske mer använt citat, Bede I:1 ”Haec in praesenti... quinque gentium linguis... Anglorum... , Brettonum, Scottorum, Pictorum et Latinorum...” liksom i en gammal irisk källa, som nog bygger på Bedes text: ”cuic berlai .i. Saxanberla & berla Brethnas berla Cruithnech & & Goedelg & Laten”.  

Det gåtfulla folket

En seriös amatör-sajt med allmän info om pikter finns (180320) på http://members.tripod.com/Halfmoon/

avsteg från tidens patriarkalism ... jfr (181114) på http://st-andrews.academia.edu/AlexWoolf/Papers/268370/Pictish_matriliny_reconsidered

Handfasta lämningar av pikter ... professor John Koch betecknar vad jag förstått bildstenarna som pikternas enda arkeologiska närvaro.

Det gåtfulla språket

Perth ... ser ut som ett åldrigt walesiskt ord för buskage eller häck. Det kan alltså handla om ett namn i stil med Lunden eller Hagen, men det typiskt walesiska i det är initialen p, som för forniriska var ett främmande ljud. Som framgår i andra kapitel verkar sådan p-löshet ha rått i all keltiska innan de brittiska och galliska varianterna spontant skapade en p-återställare av ljudet *kw, som jag oftast enklare skriver *kw.

- förled för ”åmynning”... en irisk motsvarighet till det angloskotska Inver- syns i inber mBóinne.

okeltiskt inslag... det här är nog ... flera önamn i Hebriderna ser också udda ut och kan naturligtvis vara äldre än både gaeler och pikter, jfr (181114) på https://en.wikipedia.org/wiki/Hebrides#Etymology

- tveksamt om de svårtydda namnen är fler ...
- Förleden Pit- som är vanlig i skotska platsnamn ... den är antagligen skild från det engelska pit ’håla, vattenfylld hålighet, pöl’ som bör komma från latinets
puteus. Den är i stället misstänkt för att vara släkt med piece, som nog från början är ett keltiskt ord, jfr listan över sådana i appendixet om språkhistoria.

Trycket från söder

härskaren Coel ...  i walesisk tradition har han tillnamnet Hen, ’den gamle’. 

ett större Northumbria ... jag vet inte om namnformen är belagd i äldre medeltid, den är autentiskt medeltidslatin som inlånats i modern engelska. Jfr (19-12-01) på https://en.wiktionary.org/wiki/Northumbria#Etymology  

- ett dussin dagsmarscher ... detaljer enligt EWP (181214) på https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Dun_Nechtain : ”The Battle of Dun Nechtain or Battle of Nechtansmere (Scottish Gaelic: Blàr Dhùn Neachdain, Old Irish: Dún Nechtain, Old Welsh: Linn Garan, Old English: Nechtansmere) was fought between the Picts, led by King Bridei Mac Bili, and the Northumbrians, led by King Ecgfrith on 20 May 685.”

Bede, i en engelsk tolkning:
”[T]he very next year [685AD], that same king [Egfrid], rashly leading his army to ravage the province of the Picts, much against the advice of his friends, and particularly of Cuthbert, of blessed memory, who had been lately ordained his bishop, the enemy made show as if they fled, and the king was drawn into the straits of inaccessible mountains, and slain with the greatest part of his forces, on the 20th of May, in the fortieth year of his age, and the fifteenth of his reign.” 

- sekler före nästa stora försök ... en expedition från England av kung Athelstan på 900-talet är oklar till förloppet och kortvarig till verkningarna; bara avsikten, att säkra Alba-riket som underordnad bundsförvant, verkar tydligt belagd. Därnäst kommer nog Edward I mot slutet av 1200-talet, se nästa kapitel. 

- avlöstes de militära striderna av kyrkliga ... en intressant term i sammanhanget är Culdee Church, beskriven (181214) på https://en.wikipedia.org/wiki/Culdees

föredrog dem framför det latinska alfabetet ... slutsatsen är såvitt jag vet okontroversiell och framförd av historikern Katherine Forsyth.

Skottlands skyddshelgon ... det X-formade Andreaskorset syns på Skottlands flagga, och som pålagt över det rätvinkliga engelska på Union Jack.  

Trycket från norr

Aulay ... För språkvetare är föregångarna till formen Aulay intressanta, för de visar hur annorlunda det här namnet har sett ut, och att det slog igenom på Brittiska öarna under själva vikingatiden och inte i några efterdyningar av den. På gammal iriska skrivs det Amlaib, vilket med typisk upplösning av m och b kan läsas ungefär Auläiw. 

Språkbytarnas land

- ett språkbyteslaboratorium... utan motstycke ... jfr E J Cowan 1984 i artikeln ”Myth and Identity in Early Medieval Scotland”, (181115) https://www.jstor.org/stable/25530085 : ”It may be doubted whether any country of comparable size anywhere in Europe had to contend with so many ethnic groups in the early Middle Ages.”  

Den stora fusionen

En översikt över de första seklernas skotska kungar som jag tyvärr inte hunnit ta del av är Ian W. Walker 2006, ”Lords of Alba”. 

rex pictorum ... se t ex Dauvit Broun , ”Scottish Independence and the Idea of Britain” sid 72-3, (181114) på denna url, och
A A M Duncan ”Kingship of the Scots, 842-1292...”, (181114) här.

om gamle kung MacAlpin som skulle eka ... EWP citerar från Andrew av Wyntoun, med ord som också figurerar i nästa kapitel:
Quhen Alpyne this kyng was dede, He left a sowne wes cal'd Kyned, Dowchty man he wes and stout, All the Peychtis he put out. Gret bataylis than dyd he, To pwt in freedom his cuntre!”,
eller i modern språkdräkt:
When Alpin this king was dead, he left a son was call’d Kenneth, doughty man he was and stout, all the Picts he put out, great battles then did he, to put in freedom his country.” 

Cinadius  delevit ... den tidiga källan betecknas på engelska som ”The Chronicle of the Kings of Alba” och är även känd som ”The (Old) Scottish Chronicle”. Den kommenteras i detalj av Benjamin T. Hudson 1998 , ”The Scottish Chronicle” i ”The Scottish Historical Review” Vol. 77, No. 204, Part 2, sid 129-161, tillgänglig (181122) i Jstor på https://www.jstor.org/stable/25530832?seq=1#metadata_info_tab_contents .
Den är betydligt äldre än en nog mer omskriven – också latinspråkig –
Scotichronicon från 1400-talet, som går in på samma ämnen. 

finns inte i behåll ... i varje fall inte i den tidiga källan ”The Chronicle of the Kings of Alba” enligt Dauvit Broun 1999, ”The Irish Identity of the Kingdom of the Scots in the Twelfth and Thirteenth ...” sid 172 fotnot 28, förhandsgranskning (181122) på denna url.

Skoternas kung