4.1 Galliskan i söder :    föreg.kapitel | nästa

Datum vid weblänkar är exempel (och ingenting annat) på datum med en fungerande hämtning.
Förkortningar för författare och verk: 

AM=Ammianus Marcellinus; BG=Caesars De bello gallico; CEWA=Cambridge Encyclopedia of the World's Ancient Languages; EWP=Engelska Wikipedia ; JK=John Koch; Liv=Livius’ historia, bevarad text; LP=Livius Periochae; PBE=Peter Berresford Ellis 1997, Celt and Greek (med många, dock okritiskt tolkade och vagt angivna antika referenser) ; Plin=Plinius Nat.Hist. ; Plb=Polybios; Str=Strabon, Geographika; TEW=J M Turfa (ed.) 2013, The Etruscan World

 

(allmänt) 

antika kelter 

David Rankin 1996 om grekisk-romerska uppfattningar: ”Celts and the Classical World”  

Barry Cunliffe föreläsning ”Who Were the Celts?” (170727) på https://www.youtube.com/watch?v=G8FM9nMFbfI

antik galliska

Lambert-Pinault 2007, ”Gaulois et Celtique continental”, med bl a 

M Provost: om kontext för galliska inskrifter, sid 67 

Anreiter & Roider: om keltiska ortnamn i Östalperna – Österrike, sid 99 

P Bernardo-Stempel: om kontinentalkeltiska substantivdeklinationer 

J de Hoz: the institutional vocabulary of the continental celts, sid 189 

J Eska: basic configuration and movement within the gaulish clause, sid 215  

     (om SVO – ordföljd) 

F O Lindeman: om inskriftsorden toncnaman toncsiiontio, med kritik av tolkning 

W Meid: Pseudogallische Inschriften 

Pinault: om Epomeduos ~ ”maître des cheveaux” som ej övertygande kopplat till det indiska ashvamedha, sid 291 

P Sims-Williams: om att man ej kan avgöra om en gallisk-brittisk eller en ökeltisk undergrupp av keltiskan är mest relevant, sid 309 

P Schrijver: omgemensam utveckling i kontinental- och ökeltiska 

J Uhlich: om lepontiska som ej identisk med galliska, sid 373 

S Zimmer: om gallisk vs walesisk onomastik   

 

keltiska ortnamn

översikt i EWP (170727) på http://en.wikipedia.org/wiki/Celtic_placenames

cisalpinska inskriptioner

översikt i JK ed 2006 ”Celtic culture: a historical encyclopedia. Vol. 1-, Volym 2” (170802) på denna url.

(ingress)

tillhör de äldsta kända yttrandena ... Belgos-inskriften är från orten Vergiate. Dateringen har jag angett enligt kursmaterial på Nätet av David Stifter. Jag vet inte om den är säkrad via omständigheterna kring fyndet. Allmänt om lepontiska, jfr Stifter i inledning till lärobok i forniriska 2006 ”Sengoídelc” sid 4, (170727) på denna url ,
med detaljer i pdf-dokument (170727) på http://www.univie.ac.at/indogermanistik/download/Stifter/oldcelt2008_2_lepontic.pdf
resp http://rootsofeurope.ku.dk/kalender/arkiv_2012/celtic_spring/Lepontisch_WS_2010.pdf/

 

     En oberoende texttolkning finns i Philip Baldi 1999, ”The Foundations of Latin”, (170514) på denna url.

 

PelKui ... dativändelsen -ui, som i modern svenska motsvarar ’åt, för, till’ är väntad i keltiska sammanhang.

 

- Teu... iZos... Palam ...
- i stil med iste i latin
... ordet iZos, med trolig mening ’denne, densamme’, verkar ha ett för demonstrativa pronomen i keltiska typiskt s som första konsonant – visserligen i en ljudföljd som ingen kunnat reda ut. Att originalet till Z bör tolkas som en konsonantgrupp gäller enligt Wallace i CEWA sid 868.

 

versalerna K-T-P ...  den slopade distinktionen mellan tonlösa och tonande motsvarigheter gäller enbart den senare, s k reformed type av etruskiska alfabetet. Se Wallace i CEWA(?) sid 844.
Detaljer om fornitaliska alfabet i Unicode (200824) på
http://www.unicode.org/L2/L2012/12386-old-italic.pdf 

 

- lepontiska, besläktad med senare galliska ... till andra enligt David Stifter keltiskt klingande ord i lepontiska hör  

Piuoläsbart som *biwo för ’liv’. I så fall är det jämförbart med keltiska ord som byw ’levande’ och bywyd ’liv’ på walesiska. Dessutom med t ex ’bio-logi’ från grekiska och med ’in vivo’ på latin.

uvamotolkningsbart som ’högst’, i så fall med förleden besläktad med ’upp, ypp-erst’ i modern svenska.  

alKouinos nog ett personnamn i stil med det senare galliska namnet Alco-uindo-, där efterleden rimligen är det keltiska ordet för ‘vit’ och ‘ljus’. (Namnet påminner också om ett germanskt Alc-uin som hade en berömd bärare vid Karl den stores hov, men den likheten är nog tillfällig.) 

 

Belgos... namnbesläktad ... ett antikt latincitat från Paulus Festus 31.25 ”bulgas galli sacculos scorteos appellant” stämmer med placering i en keltisk ordfamilj av namn som Belgos, liksom av Bolgios senare i kapitlet.

 

Pionjärer för skrivkonst 

etruskernas kärnområde... i dagens Toscana ... jfr EWP (170728) på https://en.wikipedia.org/wiki/Etruscan_cities , 

     och F Woudhuizen 1994-5 ”Toponomy and the urbanization of Etruria”, (170728) på http://www.talanta.nl/wp-content/uploads/2014/10/Woudhuizen-81-88.pdf  

          

bestickande att tosc- är en folklig förenkling av etrusk- ... antagandet får stöd av Helmut Rix i CEWA(?) sid 951.

 

I det latinska alfabetet blev konsonantpar som g-k, d-t, b-p etablerade med skilda tecken ...
- ett arv av viss tvekan är likheten mellan de latinska bokstäverna C och G ... av dem härstammar C:et, så vitt man vet, från grekernas bokstav gamma. Det står med andra ord ursprungligen för vanligt g. Under det tidiga skede när etruskernas enkla ljuddistinktioner dominerade skrivvanorna i Italien blev det dock hellre använt för tonlöst k. Under intryck av den konventionen bestämde sig romarna för att göra C:et till standard för k, och lägga en hake på samma tecken när de avsåg den tonande motsvarigheten. Vad vi kallar bokstaven G är alltså en romersk skapelse.

 

En vanlig tanke i nutiden är ju annars att bokstaven C har med S att göra. För klassiskt latin stämmer den inte alls, och mest beror den på medeltida uttalsändringar i skollatin och i romanska språk: i det skedet ändrade man vissa utläsningar av C på ungefär samma sätt som i det svenska tje-ljudet. Där tappar ju ett k före vokaler som e och i sin slutna artikulation och blir ett slags kompromiss mellan k och s.

I franska liksom i moderna lånord från latin har sådana tje-artade ljud som bekant förenklats till rent s-uttal.

En separat källa till föreställningen om s-koppling hos C är att ett liknande svängt streck alternerade med en mer känd taggig form – matematikens sigma – som standard för s i grekiska. Den C-lika grekiska s-varianten har norrut tagits in som tecken för s i ryska.

 

Att jag delvis har använt versaler i den här förklaringen beror för övrigt på att gemenerna i vårt alfabet, trots förelöpare i form av kursiverade tecken, blev etablerade först under medeltiden. Samma sak gäller grekiskan, vars i modern vetenskap populära gemener inte är så vördnadsvärt antika som de ser ut.

 

Glidande maktbalans 

keltiska språkbärarna i orterna runt Po ... jfr Plb 2.17 om hur Keltoi erövrade Podalen.

 

Panik i Rom 

segrarna tågade in i deras stad ... en relativt saklig källa som Plb 2.22 talar om långvarig ockupation, i engelsk översättning: ”masters of... the city... for seven months”.

 

- långt i efterhand ... händelserna sammanfattas i Plb 2.18.
- spännande detaljer från huvudstriden
...
Livius ger en mer detaljerad skildring, men jag har svårt att tro att han i nämnvärd grad bygger på ögonvittnen.

 

- semper Romanos terruit ...
- tumultus gallicus och metus gallicus ... jfr Arthur M. Eckstein 2006 i ”Mediterranean Anarchy, Interstate War, and the Rise of Rome” om tumultus Gallicus, (170728) på denna url ,
och om den parallella termen metus Gallicus t ex i B.Kerremans ”Metus Gallicus, tumultus Cimbricus?”, (170728) på denna url.

 

författare förklarar reträtten ... Plb 2.18 hävdar att orsaken var anfall från veneterna i nuvarande nordöstra Italien.

 

övertagit den etniska dominansen ... se Rix i CEWA(?) sid 943 om nordlig etruskiska i Emilien.

     Längs Pos nedersta lopp hängde den etruskiska dominansen i viss mån kvar, då i en internationell miljö med köpmän från olika länder, bl a med grekiskt inflytande vid Pomynningen. Jfr EWP (170727)
https://en.wikipedia.org/wiki/Adriatic_Sea#History :
Greek colonisation of the Adriatic dates back to the 7th and 6th centuries BC when Epidamnos=Dürres and Apollonia were founded. The Greeks soon expanded further north establishing several cities, including Epidaurus, Black Corcyra, Issa and Ancona, with trade established as far north as the Po River delta, where the emporion (trading station) of Adria was founded

Om inskrifter och andra belägg för etruskernas tid vid Po och det blivande Bologna, se kap 15 i TEW, (170801) på denna url.

dramatiska strider ... Plb 2.17 refererar hur gallerna i en enda kampanj mot tog hand om etruskernas bygder längs floden Po. Den vanligtvis trovärdige krönikören talar då om händelser som något kvarts årtusende före skrivande stund själv bör han ha inlett sitt historieverk tidigast på 160-talet f Kr. Skeendena han beskriver kan misstänkas aldrig ha blivit dokumenterade av någon samtida källa. I varje fall avser han inte någon fullständig gallisk takeover av vår tids Norditalien, utan av centrala delar.

Ett intressant begrepp i sammanhanget är
celtomachia – bekämpning av kelter som motiv i etruskisk konst, beskrivet av P Holliday i ”Celtomachia: The Representation of Battles with Gauls on Etruscan Funerary Urns”, (170728) på http://scholarworks.umass.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1093&context=etruscan_studies . Vad jag förstår tillkom dock celtomachia-motiven senare, när striderna framgångsrikt fördes under romerskt befäl.

 

Fyra galliska folkslagsbeteckningar ... Plb 2.17 nämner ytterligare grupper.

 

Etnisk mångfald runt slätten

Förhoppningsvis är stycket en någotsånär rimlig utvärdering av förhållanden under romersk erövrartid. En genomgående svårighet är att många begrepp först i senare skeden blev tydligt belagda.

 

Veneti ... som framgår i andra anmärkningar nämns gruppen av Polybios. Dess initial måste i antik skolgrekiska göras om på något vis, och i ett citat om (?) Alexander den stores tid på 330-t f Kr heter det: meta de keltas Henetoi.

 

något för sig är det ... Plb 2.17 i engelsk version:
”another very ancient tribe called Veneti, in customs and dress nearly allied to Celts, but using quite a different language...”.

Originaltexten, varvid ou för långt u är enda sättet i antik skolgrekiska att imitera folknamnets dåtida uttal med w (jag har försökt tillägga en översättning ord för ord) :

Οὐένετοι, τοῖς     μὲν         ἔθεσι     καὶ   τῷ      κόσμῳ    βραχεῖ διαφέροντες Κελτῶν
Veneter,   dem visserligen seder-åt och därtill livsform-åt  föga  särskiljande  kelters;
γλώττῃ  δ᾽  ἀλλοίᾳ   χρώμενοι.
språk  dock annat blivit-dem-använt.

Språkligt blev veneterna aldrig keltiserade, detta enligt Wallace i CEWA(?) sid 840.

           

Ligystike ... i grekisk skrivning λιγυστική i Str 4.6.3 . Både grekiskt och romerskt namnformat indikerar en äldre form *Ligus-.

 

eget språk, men i så vaga ordalag att det inte behöver stå för något säregnare ... jfr värderingen av det ibland postulerade fornspråket liguriska i CEWA, samt Bernard Mees om liguriskan i ”Stratum and shadow..”, i Andersen (ed.) 2003 ”Language Contacts in Prehistory: Studies in Stratigraphy”, (170728) på denna url;

En i mina ögon spekulativ omtolkning av termen ligurer framförs av Pascal Arnaud 2001 i ”Les Ligures: la construction d’un concept géographique et ses étapes de l’époque archaïque à l’empire romain”, i Fromentin, V. and S. Gotteland, (eds.), ”Origines Gentium”, sid 327-46, (200930) på https://books.openedition.org/ausonius/7086

Försök att utreda begreppen kelter vs ligurer finns även i Sophie Collin Bouffier & Dominique Garcia 2012 ”Greeks, Celts And Ligurians In South-East Gaul: Ethnicity And Archaeology”, (170728) på https://www.academia.edu/7989799/with_D.Garcia_Greeks_Celts_and_Ligurians_in_South_East-Gaul_Ethnicity_and_Archaeology_ 


En genomgång av data om ligurernas romanisering finns i Ridder 2014, ”Tota Liguria” , (170728) på denna url ,

jfr även om folknamnet: Sandys 1921 ”A Companion to Latin Studies” sid 24 (170801) på denna url ,
och listning av likartade folknamn från antiken i ett mycket spekulativt verk av R. Ellis 1861, ”The Armenian Origin of the Etruscans” (170801) på denna url .

 

det blivande romerska namnet Raetia ... termen Rhaito:n räter(na)s’ nämns första gången i bevarad litteratur i Plb 34.10. Vad jag förstår är inte heller det avsnittet välbehållet, dock trovärdigt rekonstruerat med ledning av senare citat och kommentarer.

 

eluveitie ...  enligt [EWP] (170801)
https://en.wikipedia.org/wiki/Helvetii :
”... earliest attestation of the name is found in a graffito on a vessel from Mantua, dated to c. 300 BC...
The inscription in Etruscan letters reads eluveitie  

 

Det vikande hotet 

- klarade att få fram vapen ...
- en beskrivning ... Plb 2.33 om gallernas svärd.
- Arkeologer ... se Cunliffes föreläsning, med referens i början av detta detaljkommentarsavsnitt.

 

ibland spritt nakna ... DS 5.29.2 säger dock γυμνοὺς καὶ περιεζωσμένους  ’nakna med omgjordade länder’.

 

Galater på väg 

Allmän översikt i EWP (170728) på
http://en.wikipedia.org/wiki/Gallic_invasion_of_the_Balkans

Keltisk onomastik på Balkan, karta (170728) på http://www.wales.ac.uk/Resources/Documents/Research/TheCeltsinTheEast.pdf  

Väsentliga källuppgifter i Justinus’ sammandrag av Pompejus Trogus’ historia böckerna 24-26, latinsk-engelsk-fransk text tillgänglig (170804) via http://www.forumromanum.org/literature/justin/english/   

För en omprövning av traditionella synsätt (och en negativ attityd till nyttan av språkhistoria) , se avhandling av Duncan R. J. Campbell 2009, ”The So-called Galatae, Celts, and Gauls in the Early Hellenistic Balkans ...” , (170801) på https://lra.le.ac.uk/bitstream/2381/4550/1/2009campbelldrjphd.pdf  

Jfr även översikt i Daithi O Hogain 2002 ”The Celts: A Historyförhandgranskn (181112) på denna url.  

 

inre spänningar ... jfr C Champion 2011 ”Polybius and the Punic Wars” (170811) https://www.academia.edu/3059316/Polybius_and_the_Punic_Wars_Chapter_in_Edited_Volume_ :
most Greek leaders paid scant attention to the western powers of Rome and Carthage throughout most of the third century” , ”their warfare and interstate diplomacy went on almost solely within their own sphere...”

 

- utbröt en serie galatiska anfall ...
- en förelöpare ... enligt PBE sid 65; källan oklar (Trogus?) och rimligen betydligt senare än händelserna.

 

Byzantion ... jfr Plb 4.46, Liv 38.16 . 

 

- stupade kungens avhuggna huvud ... Justinus Epit. 24.5, trespråkig version (170728) på http://www.forumromanum.org/literature/justin/english/trans24.html .

 

     Detaljerat referat i Hammond & Walbank reprint 2001, ”A History of Macedonia vol III: 336-167 B.C”, (170728) på denna url.

 

- slog sedan till reträtt ... Duncan R. J. Campbells avhandling 2009, ”The So-called Galatae, Celts, and Gauls in the Early Hellenistic Balkans...” finns (170801) på https://lra.le.ac.uk/bitstream/2381/4550/1/2009campbelldrjphd.pdf

 

- en maktfaktor i uppgörelserna ...
- redan för 300-talet f Kr
... jfr PBE, bl a om slaget vid Mantineia 362 f Kr.
Se även i
Dáithí Ó hÓgáin 2002 ”The Celts: A History” med utdrag (170728) på  denna url ,
samt t ex Plb 2.5-7 om galliska legotrupper i Epirus.

 

Mjölkhyllta migranter 

Antikens Galatien får en entusiastisk beskrivning (170728) på https://balkancelts.wordpress.com/category/galatia/ , 

     och en seriös överblick i G Darbyshire, S Mitchell and L Vardar 2000, ”The Galatian Settlement in Asia Minor” (181112) på https://www.jstor.org/stable/3643015?seq=1#page_scan_tab_contents  

 

- hugfäste segern med monument ... statyn har tillskrivits upphovsmän som Lysimachos, eller enligt Paulys antiklexikon Epigonos. Även om det rör sig om en kopia med småskador, inte ett intakt original, så känner jag inte till några nämnvärda tecken på senare ändringar i dess utseende.

 

att det rörde sig om samma ord ... AM 15.9.
Plb 2.21 nämner för övrigt en
Galatos, kung hos de bojiska gallerna i Norditalien ca 230 f Kr, som dödades av sina egna. 

 

generera... ord ... accenten är galát- både i folkslags- och mjölkfallet. Ledaren Galatos i föregående kommentar lär däremot ha betonats Gál-.

 

- Galateia med mjölkvit hy ... för termen galatai, jfr T Bridgman på sid 160 i Samuel Jones (ed.) 2009, ”Proceedings of the Harvard Celtic Colloquium”, Vol 24-25, (170728) på denna url , samt mycket sagoartade användningar hos Homeros och Hesiodos.
- under framtidens 1700-tal ... enligt (190108) på https://de.wikipedia.org/wiki/Pygmalion. Sekelsiffran kan kanske diskuteras, men annars är man enig om att tidiga antika sagor om hur Pygmalion blev förälskad i en staty inte använde namnet Galateia.

 

stigande spänning längs gränsen ... Plb 2.21.

 

Nya strider vid Po 

experimento... en senare historieskrivare säger ...   Florus 1.20.4 i lite fullständigare version:
experimento deprehensum est, quippe sicut primum impetus eis maior quam virorum est, ita sequens minor quam feminarum”.

Jämför även Plb 2.33,  

     samt Liv 38.17 i engelsk version:
”if you withstand their first rush with its wild excitement and blind fury, their limbs become powerless with sweat and fatigue”.

 

-  Le Mans-klingande cenomani ...    namnutvecklingen via celmans anges (170728) på https://fr.wikipedia.org/wiki/Aulerques_C%C3%A9nomans   

 

galliskt kavalleri till sina egna beridna styrkor ... källorna i engelska versioner om inledande strider mellan romerske befälhavaren Publius Scipio och Hannibal hösten 218 f Kr:
”Publius put his sharp-shooters and Gallic horsemen in front”, Plb 3.65
”Scipio places his spearmen and Gallic cavalry in front”, Liv 21.46

 

Dess beteckning var knappast keltisk ...  man skulle några sekler senare antyda (Plin 3.17.125) att insubrerna även lystrade till en gallisk beteckning catu-riges som i ordagrann översättning blir ’kamp-kungarna’.

 

Värvade krigsmän 

hade redan angripit ... Plb 3.40.

 

fritt rekrytera  ... jfr sid 230 etc i G.T. Griffith 1933 ”The Mercenaries of the Hellenistic World”,  (170728) denna url .  Ytterligare exempel finns i PBE.

 

- revs upp när den marscherade genom en skog ... se Liv 23.24 och kommentarer av William Smith 1854, (170728) på http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text?doc=Perseus:text:1999.04.0064:entry=litana-silva-geo  

 

låta krigföringen där avstanna ... jfr Liv 23.25 i engelsk version: ”they decided to discontinue the campaign in Gaul for that year”.

 

Romarnas återkomst 

överlägsen slätten i norr ... jfr Google-sökningen ”Po plain deforestation antiquity”
och Karl Appuhn 2009 i ”A Forest on the Sea:
Environmental Expertise in Renaissance Venice” (170727) på denna url  ,

samt i M Williams 2000, ”Dark ages and dark areas: global deforestation in the deep past” (170727) på http://geography.fullerton.edu/taylor/ENST595T/darkages.pdf :
”It also seems likely that the forests of the plain of the Po were felled systematically during the second and first centuries BC as part of the ‘Romanization’ of the Celtic
Cisalpina, and the creation of large estates within a framework of extensive centuriation.” 

 

blockera invasionshären ... det är tunt med uppgifter om förutsättningarna för förstärkning till sjöss, men romarna behöll rimligen det sjömilitära övertag som de uppnått under det s k första puniska kriget mot Kartago.

 

en kartagisk rådgivare ... liksom Hannibals far ska han i latinsk anpassning ha hetat Hamilcar. Uppgifterna om honom i antika krönikor sammanfattas utan kritisk värdering (170728) på
http://www.livius.org/articles/person/hamilcar-3/  

 

Som svar på ...  se Ingela M.B. Wiman om sidoeffekter och vägbyggen i TEW sid 11, (170727) på  denna url.

 

fruktbaraste slätterna i Europa ... se Plb 2.14-2.15 , där jag hämtat detaljerna.

 

Padus alias Pados började bli vedertaget namn ... tidigare användes även namnet *Bodenkos, latiniserat Bodincus. Kanske också varianter med t, om de inte beror på etruskiska skrivningar: jfr stadsnamnet Patavium > Padova för en ort som visserligen ligger lite norr om floden, åtminstone nu.

 

Imperiets långa arm 

Gordion ... jfr sid 1607 under ”Reconstructing Roman Gordion” [sic] i Morillo, Hanel & Martín (eds.) ”Limes XX”, (170728) på denna url.  

 

- ekar, där trädlöss bildade ett färgämne ...  en ursprunglig synonym för coccum är kermes, som senare utvecklades till ord som karmosin. Den termen brukar nu syfta på en ännu produktivare mexikansk insekt, som efter Amerikas upptäckt tog över koschenillens kommersiella ställning.

 

Galler på Rivieran

En norrgående färd blev lättare ... BG 1.12, med min kursivering: ”Arar, quod per fines Haeduorum et Sequanorum in Rhodanum influit incredibili lenitate, ita ut oculis, in utram partem fluat, iudicari non possit.”.

 

- bifloden, som på den tiden hette Arar ...
- Saône ...
Arar lär ha haft det alternativa namnet Souconna, som efter en av romerska legionärer favoriserad ändring Sauconna har utvecklats till det moderna Saône, se (181204) på https://fr.wikipedia.org/wiki/Sa%C3%B4ne#Hydronymie  

 

Polybios någon gång under vad vi kallar 130-talet f Kr ... originalet är förlorat och jag har förlitat mig på den text som finns rekonstruerad på den seriösa webplatsen Perseus som Plb 34.10 : δὲ Λίγηρ μεταξὺ Πικτόνων τε καὶ Ναμνιτῶν ἐκβάλλει.

Den nämner för övrigt en tidigare ledande handelsplats Korbilon vid Loires mynning:

πρότερον δὲ Κορβιλὼν ὑπῆρχεν ἐμπόριον ἐπὶ τούτῳ τῷ ποταμῷ.

Dateringen till 130-talet är mitt eget antagande, och tar hänsyn till det höga boknumret 34; i den mån Polybios skrev böckerna i följd hade han skildrat Kartagos förstörelse år 146 långt tidigare.  

toutius namausatis ... se J Eska i CEWA sid 875. Inskriptionen finns (200224) på bild bl a på https://commons.wikimedia.org/wiki/File:D%C3%A9dicace_de_Segomaros_(inscription_gallo-grecque).png

Sig(-)mar ... en annan namnform är Sigimer.

- med heliga platser att göra ... troliga släktingar till nemeton är i forniriska nemaide ’himmelsk’ och neimed som lite vagt antas betyda ’helgad plats, tillflykt, viss frälsevärdighet’.

 

Besittningen bortom Alperna

Touto(-)motulus ... se i LP 61.2, (170801) på
http://www.livius.org/li-ln/livy/periochae/periochae061.html