5.2 Keltiker och deras grannar :    föreg.kapitel | nästa

Datum vid weblänkar är exempel (och ingenting annat) på ett datum med fungerande hämtning.
Förkortningar för författare och verk:
AI=Appianos, Iberike; AL=Alberto J. Lorrio; ASP8=Adolf Schulten i Pauly bd 8 art ’Hispania’; ASP11=Adolf Schulten i Pauly bd 11 art ’Keltiberer’; BMP=Blanca Maria Prósper; DS=Diodorus Siculus ; DWP=tyska Wikipedia; EsWP=spanska Wikipedia; EWP=English Wikipedia; FV=Francisco Villar ; GEC Gran Enciclopèdia Catalana; EUI= Enciclopedia Universal Ilustrada; GQ=García Quintela; Hdt=Herodotos, Historiai; J44=Justinus, bok XLIV; JK=John Koch; LAC=Leonard A Curchin; Liv=Livius; LM=Lucán(Luján) Martinez; LZ=Lorrio och Zapatero; Plb=Polybios; Plin=Plinius, Naturalis Historia; Ptol=Klaudios Ptolemaios; Str=Strabon Geographika; ZPT=Gonzalo Ruiz Zapatero

(allmänt)

Överblick över spanska kelter i LZ = AL & ZPT 2005 ”The Celts in Iberia: An Overview”, https://www4.uwm.edu/celtic/ekeltoi/volumes/vol6/6_4/lorrio_zapatero_6_4.html (170717)

För antika inskriptioner på halvön är en grundläggande webresurs ”Hispania Epigraphica”, (181122) på http://eda-bea.es/

För tidiga antika inskriptioner på halvön finns ett större verk av Borja Díaz Ariño 2008, ”Epigrafía latina republicana de Hispania (ELRH)”, (181122) med inledande översiktstext sid 1-54 på
http://www.publicacions.ub.edu/refs/indices/06945.pdf och nästan lika begränsad förhandsgranskn på denna url.

För latinska inskriptioner finns bl a
CIL, Berlin Corpus Inscriptionum Latinarum (200824) på
http://cil.bbaw.de/cil_en/index_en.html

CILA, Sevilla ”Corpus de inscripciones latinas de Andalucía”

IRC G. Fabre, M. Mayer, I. Rodà (eds) 1984–2002, ”inscriptions romaines de Catalogne”

För förkortningar av standardresurser och referenser i romerskrelaterad antik epigrafi, jfr utläsningar (181122) på oxfordhandbooks.

För källor jfr även romerske författaren Pomponius Mela, bok 3 om Hispania, se latinsk version (170803) på http://www.thelatinlibrary.com/pomponius3.html ;
introduktion till Mela i F. Romer(ed.) ”Pomponius Mela's Description of the World”, med förhandsgranskn (170803) på
denna url , och i Philip Freeman 2001 ”Ireland and the Classical World”, (181122) förhandsgranskn på denna url.

En större webplats med mycket blandade skribenter och ämnen som tangerar kapitlen om spanska kelter finns (181122) på http://www.celtiberia.net/es/biblioteca/ .

(ingress)

obesläktade med... indoeuropeiska folkmål ... jfr (170727) på https://en.wikipedia.org/wiki/Iberian_language

räknade knappast Europas västkust som sin bästa gren ... enligt ”The Routledge Companion to Strabo” är det ”evident... that he [Strabon] never visited the peninsula”.
Strabon har läst bl a Poseidonios, som var ca 75 år äldre, respektive Polybios som i sent sin historia, 130 f Kr eller så, inkluderade en nu förlorad bok 34 om geografiska förhållanden; Strabon kommenterar dem ibland.

brukar stämma med andra uppgifter ... till skribenter med erfarenhet på plats hör Pomponius Mela och Plinius (den äldre), som dock talar om ett land där romaniseringen fortskridit en eller två generationer efter Strabon och nog ännu längre, räknat efter Strabons sagesmän. Deras skrifter dateras till ca 40 resp ca 70 e Kr.
EWP (170717) på
https://en.wikipedia.org/wiki/Coelerni om Plinius: ”Pliny, knew the Iberian Peninsula, as he had worked there as an administrator during the reign of Vespasian”.

- klart utpekas bara tre områden som keltiska ...
- artabrerna alias arotreberna ... Pomponius Mela, som var mer hemma än Strabon i Spanien, nämner i sin Chorographia 3.7-9, artabrerna i samma stycke som ån Tamara och en hamn vid åmynningen han kallar Ebora Portum. Jfr, med mina kursiveringar, (170719) på
https://en.wikipedia.org/wiki/Celtici#cite_note-13 :

”Totam Celtici colunt, sed a Durio ad flexum Grovi,
fluuntque per eos Avo, Celadus, Nebis, Minius et cui oblivionis cognomen est Limia.
Flexus ipse Lambriacam urbem amplexus recipit fluvios Laeron et Ullam.
Partem quae prominet Praesamarchi habitant,
perque eos Tamaris et Sars flumina non longe orta decurrunt,
Tamaris secundum Ebora portum, Sars iuxta turrem Augusti titulo memorabilem.
Cetera super Tamarici Nerique incolunt in eo tractu ultimi.
Hactenus enim ad occidentem versa litora pertinent.
Deinde ad septentriones toto latere terra convertitur a Celtico promunturio ad Pyrenaeum usque.

Perpetua eius ora, nisi ubi modici recessus ac parva promunturia sunt,
ad Cantabros paene recta est. In ea primum Artabri sunt etiamnum Celticae gentis,
deinde Astyres...”

Str 3.3.5 nämner, med min fetstil, att artabrerna även har en mer keltiskklingande namnform arotreber:
οἱ δὲ νῦν τοὺς Ἀρτάβρους Ἀροτρέβας καλοῦσιν

Namnfränderna i väster

Varianttermen keltiker ... jfr (170727) på http://en.wikipedia.org/wiki/Celtici . Den etniska termen keltikoi = celtici ter sig mer specifik än den geografiska keltike: = celtica, som avser en större zon bebodd av kelter i allmänhet.

Jfr LM i The Language(s) of the Callaeci (170727) med LM:s kursiveringar på http://www4.uwm.edu/celtic/ekeltoi/volumes/vol6/6_16/lujan_6_16.pdf :

”I use the description 'Celtic' or 'Celtic-like', for, as de Hoz (1992: 9) has pointed out, the Greek and Latin literary and epigraphic sources only use the word Celtae for the Celtiberians when dealing with peoples of the Iberian Peninsula; for other Celtic peoples they use the derived adjective Celtici instead. As de Hoz suggests in another paper (1997: 107-108), this must mean that even if these other Celts of Hispania were recognized as such, there was somehow the feeling that they were 'special' Celts, that is, that in spite of the similarities they shared with 'proper', 'regular' Celts, there were some distinguishing characteristics. What those characteristics were is not stated explicitly by those sources that use the label Celtici.”

En formellt parallell antik term är, om jag minns rätt, iberiker.

troddes vara invandrare ... jfr (170710) på
https://en.wikipedia.org/wiki/Celtici:
”Lusitania which he [Plinius] appears to regard as the original seat of the whole Celtic population of the Iberian peninsula...”

- Alentejo, Portugals södra inland ...
- namnleden ‘alen’ markerar den saken ... den tillhör dock inte samma historiska ordfamilj som alienation och alien.

som vänligt och fredligt folk ... Str 3.2.15 i engelsk tolkning:gentleness and civility have come to ... the Celtic peoples, too, on account of their being neighbours to the Turdetanians ...”, se (181123) på http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Strabo/3B*.html#2.15

smått rustika ... Str 3.2.15 i engelsk tolkning:... but less so the Celtic peoples, because for the most part they live in mere villages...”, se (181123) på http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Roman/Texts/Strabo/3B*.html#2.15

- hemtama mellan två floder... inte kända för egna uppror ...
- de södra keltikerna nådde dessutom ett avsnitt av (Guadi-)Anas östra strand ... trakterna där kallades Baeturia, jfr (170717) på https://en.wikipedia.org/wiki/Celtici#The_Celtici_of_Alentejo_and_Baeturia , https://es.wikipedia.org/wiki/Beturia ,
samt
Plin 3.1.13, som anger att det regionnamnet i södra Spanien betecknar en zon mellan dagens Guadalquivir och Guadiana, och att keltikerna där finns på dess lusitanska, idag portugistiska kant:
”… Quae autem regio a Baete ad fluvium Anam tendit extra praedicta Baeturia appellatur in duas divisa partes totidemque gentes, Celticos qui Lusitaniam attingunt…”

Den som vill spana in eventuella överlevande keltiska ortnamn i Galicien, hittar exempelvis Val do Dubra, Brión och Lousame. Jfr (170719) på
https://www.google.se/maps/@42.8801996,-8.6848459,11z

cultura castreña ... samhällen på blivande nordportugisisk mark spelade stor roll, jfr (170720) på https://en.wikipedia.org/wiki/Castro_culture och
http://www.euskalnet.net/javidp/lacultura.htm

ortnamn i de här trakterna låter bekanta ... JK om galicisk-keltiska ortnamn, med rekonstruktioner som ej genomgående är välbelagda eller oomstridda, (170719) på denna url.

Kontraindikerade galler

den äldsta namnformen ... jfr J J Moralejo 2007 ”Callaica nomina”, (180720) på http://ilg.usc.es/agon/wp-content/uploads/2010/09/Callaica_Nomina.pdf, bl a kap. 2: ”siendo Kallaiki/a, Kallaikoi/, Callaecia, Callaeci las formas originarias o de más antigua documentación...” och kap. 6.

- inga större fornspanska grupper... brukade kallas för galler ...
- ett undantag kan vara
... Liv 24.42.7-8 nämner stridande galler (inhemska eller inhyrda?) nere i Baetica, dvs Andalusien:
”spolia plurima Gallica fuere, aurei torques armillaeque, magnus numerus. duo etiam insignes reguli Gallorum - Moeniacapto et Vismaro nomina erant”.

Polybios lär, enligt D R J Campbell, vid två tillfällen tala om galatai i spanska områden; vad jag hittat i Plb 34.7 med omstridd äkthet (=Str 2.4.4) ser dock ut som en dementi av deras närvaro. Se Duncan R J Campbell 2009, ”The So-called Galatae, Celts, and Gauls in the Early Hellenistic Balkans ...” , (170801) på https://lra.le.ac.uk/bitstream/2381/4550/1/2009campbelldrjphd.pdf

     - jag inte brytt mig så mycket om ... beträffande Livius som författartyp, jfr (170711) på http://www.johndclare.net/AncientHistory/Hannibal4.htm .
Livius verkar dock inte ha uppfunnit händelser av betydelse, bara refererat den bästa storyn om dem.
Därför har jag inte bojkottat honom helt.

Fingranskade ortnamn

Strabon om att den norra bestod av de södras nära stamfränder ... hans grekiska formulering i Str 3.3.5, i transkription till vårt alfabet: ”syngeneis to:n epi to:i Anai” .

intrycket att de tre nominellt spansk-keltiska gruppernas dialekter stod nära varandra och var annorlunda än de galliska ... se EWP (170711)
https://en.wikipedia.org/wiki/Hispano-Celtic_languages , samt
(170727) på https://en.wikipedia.org/wiki/Gallaecian_language : ”Gallaecian appears to be a Q-Celtic language” ,

Jfr även LM 2006, ”The Language(s) of the Callaeci”, (170720) på http://www4.uwm.edu/celtic/ekeltoi/volumes/vol6/6_16/lujan_6_16.pdf :
”no direct extant record of the language spoken by any of the peoples of ancient Callaecia, ..information ..through analysis of ... (personal names, names of deities, ethnonyms, and place-names) ... in Latin inscriptions and in ancient Greek and Latin sources...”

Mångtydiga språkspår

Sammanfattande översikter om karpetanerna:
William Smith 1854 i ”Dictionary of Greek and Roman Geography”, (170712) på
http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text?doc=Perseus:text:1999.04.0064:id=carpetani-geo , och
LAC 2004 i ”The Romanization of Central Spain”, (170712) på
denna url.

Kastilianska skiljebergen ... bergsträckningen strax norr om Madrid. Centrala delen på spanska: Sierra de Guadarrama.

fastän de stora fornspanska grupperna tycks ha varit ett slags permanenta förbund ... jfr EWP (170711) på https://en.wikipedia.org/wiki/Carpetani :
”Carpetani comprised some twenty-seven tribes, namely the Aelariques, Aeturiques, Arquioci, Acualiques, Bocouriques, Canbarici, Contucianci, Dagencii, Doviliques, Duitiques, Duniques, Elguismiques, Langioci, Longeidoci, Maganiques, Malugeniques, Manuciques, Maureici, Mesici, Metturici, Moenicci, Obisodiques, Pilonicori, Solici, Tirtaliques, Uloques, and Venatioques”

med stöd av sina allierade ... jfr Liv 35.22.8:
”Vettonum magnus exercitus Toletanis subsidio venit…” ,
dvs ordagrant
”Vettoners stor krigsmakt Toledo-bors stöd-åt anlände…”

enligt en romersk formulering ... se Liv 35.22.7:
Toletum ibi parva urbs erat, sed loco munita…”

bena upp... i tre ursprungskategorier: keltiska, andra indoeuropeiska samt helt exotiska ...

en värdering av karpetanska ortnamn ges i EsWP, (170711) på https://es.wikipedia.org/wiki/Carpetanos där man, med min kursivering, urskiljer
”a) Indoeuropeos:

 Claramente célticos (5): Mantua, Complutum, Aebura-Libora, Segóbriga, Contrebia Carbica.
 Quizá célticos (6): Titulcia, Toletum, Barnacis, Rigusa, Tagus (río), Tagonius
b) Indoeuropeos no célticos:
 Antiguo-europeos (5): Carpetani, Varada, Caracca, Consabura, Cartala.
 Indefinidos (3): Alces, Miaccum, Mentercosa.
 Grecolatinos (3): Thermida, Alternia, Paterniana.
c) No indoeuropeos (íberos): Ilurbida, Ilarcuris, Ispinum, Egelesta.”

Jfr en tidigare bedömning av J M Anderson 1985 ”Preroman indo-european languages...”, (180128) på http://www.persee.fr/doc/rea_0035-2004_1985_num_87_3_4212

enligt sina mynt bara Tole ... jfr EWP (170711) på https://en.wikipedia.org/wiki/Carpetani : ”Toletum (near modern Toledo; Roman or Celtiberian-type mint: Tole”

bar epitetet carbica ... se (170711) på https://es.wikipedia.org/wiki/Contrebia_Carbica :
”En los poblados Belaisca y Carbica, los nombres hacen referencia a las etnias que componían las contrebias, o sea, belos y carpetanos.”

Jfr även synonymen carbici = carpetani enligt Patrizia de Bernardo 2014 ”Linguistically Celtic ethnonyms: ...” sid 108, (170711) på denna url.

sydväst om karpetanerna ... sydost om dem, ner mot det blivande la Mancha, fanns en som vanligt svårbestämd grupp som jag förbigått: oretani. Jag har också förbigått en östlig buffertgrupp för karpetanerna som hette olcades och nog hade med keltiska språk att göra:

BMP: ”Olcades, whose PNs are unmistakably Celtic”.

EWP (181127) på https://en.wikipedia.org/wiki/Olcades : ”Romans ... Edetani and Celtiberian allies, forcing the Olcades to merge with the latter.”

Den kosmopolitiska sydvästern

kvalitetsproduktion i alla... branscher ... enligt Str 3.2.4, 3.2.13 .

att turdetanerna ägde en sextusen år gammal litteratur ... Str 3.1.6 i engelsk tolkning: ”The Turdetanians are ranked as the wisest of the Iberians; and they make use of an alphabet, and possess records of their ancient history, poems, and laws written in verse that are six thousand years old, as they assert…”

pågick i hans dagar en snabb anpassning till imperiets latin ... Str 3.2.15 i engelsk tolkning: ”The Turdetanians, however, and particularly those that live about the Baetis, have completely changed over to the Roman mode of life, not even remembering their own language any more.”

handelskontakter ända till Grekland ... jfr (170717) EsWP på https://es.wikipedia.org/wiki/Tartessos: ”objetos griegos en la cultura tartésica… ”
och på
https://es.wikipedia.org/wiki/Mainake .

Ett ledande tartessiskt centrum var enligt arkeologiska resultat nuvarande Huelva = antikens Onoba, jfr EsWP (170717) på
https://es.wikipedia.org/wiki/Onuba_(Huelva):
”En las obras de Pomponio Mela, Plinio el Viejo, Estrabón y Ptolomeo, se le denomina Onoba…”
Str 3.5.5 nämner Onoba apropå traditionerna om hur Medelhavets sjöfarare först vågade sig väster om Gibraltar.

En nyskriven granskning av skriftliga källor och arkeologisk tolkning av Pedro Albuquerque, 2014 ”Tartessos: a construção de identidades através do registo escrito e da documentação arqueológica : um estudo comparativo” finns (170717) på http://repositorio.ul.pt/bitstream/10451/11434/1/ulsd068578_td_vol_1.pdf

efter något sekel ha avklingat ...
EsWP (170717) på https://es.wikipedia.org/wiki/Huelva :
”El esplendoroso reino tartesio desaparece entre 530 y 508 a. C. cuando los púnicos consiguen prohibir el comercio griego con esta zona…”
Förklaringen är i vår tid vanlig, men vad jag kunnat utröna bara en tolkning av omständigheterna, utan direkt bekräftelse i antika källor.

EsWP (170717) på https://es.wikipedia.org/wiki/Tartessos :
”A finales del siglo VII a. C. y coincidiendo con la llegada de las primeras cerámicas griegas, en la región de Huelva se redujo la producción de plata y se abandonaron los centros metalúrgicos. En la segunda mitad del siguiente siglo Huelva entró en decadencia…”
DWP (170717) på https://de.wikipedia.org/wiki/Tartessos : ”Im 6. bzw. frühen 5. Jahrhundert v. Chr. bricht die Kultur ab”.

Aristoteles refererade, något sekel efter Herodotos, till Tartessos som ett flodnamn.

ungefär lika klassisk ... jfr C.A.Baron i ”Duris of Samos and the Herodotean model” i Priestly & Zali (eds.) 2016, ”Brill’s Companion to the Reception of Herodotus in Antiquity and Beyond”:
”any Greek historian, it is safe to say – was familiar with Herodotus' work” , (180821) på
denna url.

av samma fjärran glans ... till tidiga grekiska skribenter som nämnt Tartessos hör Anakreon och Stesikhoros.

I en återblick talar Str 3.2.14 om tidiga fenicier i området, och apropå rikedomarna om tallrikar och muggar av silver.

I ”sw_classification_koch.pdf”, (170717) på http://www.aemap.ac.uk/static/media/uploads/PDFs/sw_classification_koch.pdf citeras en äldre, inte omöjlig men svårprövad uppfattning (Powell 1958) att starten för de grekiska kontakterna kan dateras till 638 f Kr, och att den rätt omgående ledde till grekisk kännedom om Irland och Storbritannien.

varumärket turdetaner... det tartessiska namnet ... om namnen och källorna finns en översikt av Mariano Torres Ortiz i ”Taršiš, Tartessos,Turdetania”, (170717) på https://www.academia.edu/8256173/2014_Tar%C5%A1i%C5%A1_Tartessos_Turdetania

Livius verkar anse att turdetaner har agerat eller bott längre norrut i Spanien vid tiden för romarnas krig mot Kartago i slutet av 200-talet f Kr , enligt Liv 21.6.1 :
”cum Saguntinis bellum nondum erat; ceterum iam belli causa certamina cum finitimis serebantur, maxime Turdetanis.” ,
Liv 24.42.9 :
”Turdetanos, qui contraxerant eis cum Carthaginiensibus bellum, in potestatem redactos sub corona vendiderunt urbemque eorum delerunt”.

Strabon antydde att det var annorlunda än iberernas ... Str 3.1.6 i engelsk tolkning: ”And also the other Iberians use an alphabet, though not letters of one and the same character, for their speech is not one and the same, either.”

ortnamnsändelser där som typiska ... genomgång av FV år 1999 i volymen ”Pueblos, lengua y escrituras en la Hispania Prerromana”, i kapitlet ”los topónimos meridionales de la serie ipo”, i utdrag (170718) på denna url.
På sid 709 kommenteras ortnamnet Zizilippa från hettitisk – alltså ännu äldre – tid i Mindre Asien. Till antikens sydspanska namn hörde ett likklingande Sisipo från trakten av nedre Guadalquivir. Den nämns i Plin 3.3, där författaren identifierar den samtida staden Carteia med Tartessos.

FV, år 2000 ”Indoeuropeos y no indoeuropeos en la Hispania prerromana”, ger på sid 104ff karta och ytterligare synpunkter, utdrag (170718) på den här urlen.

I en äldre översikt, Isaac Taylor 1864 ”Words and Places”, kommenteras namntypen på sid 63, (170718) på denna url.
I den görs en namnjämförelse med den antika staden Hippo i Nordafrika. Vad jag förstår är den ledtråden inte försumbar, men svagare än namnforskarna länge trott. I sådana nordafrikanska fall rör det sig nog om en rätt sen grekisk (eller romersk) anpassning av feniciska namn på -bon eller -ba.

Svårigheter och alternativ i tolkning av sydliga fornspanska namn, som problematiken ter sig för historiker och arkeologer, diskuteras av Pedro Albuquerque 2014 i ”Tartessos: a construção de identidades através do registo escrito e da documentação arqueológica : um estudo comparativo”, (170718) på
http://repositorio.ul.pt/bitstream/10451/11434/1/ulsd068578_td_vol_1.pdf

Om turdetanska personnamn vet man nästan inget. Liv 35.22.5 nämner en turdetansk ledare som i latinsk grundform bör ha kallats *Conribilus. Det säger väl inget bestämt om sitt ursprungsspråk eller ens ursprungstrakt, men ser inte mer exotiskt ut än antika namn i allmänhet. Sentida editorer plockar gärna bort n:et - om åtgärden är berättigad vet jag inte.

konier... andra varianter var i svang ... t ex i App 57, (170718) på http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text?doc=Perseus%3Atext%3A1999.01.0230%3Atext%3DHisp.%3Achapter%3D10%3Asection%3D57 .
Skribentens grekiska namnform för folkgruppen är ku:neoi, varvid originaltexten och klassisk grekiska i allmänhet stavar långt u med ou.

Två mytologiska kulturhjältar vid namn Gargoris och Habis, som uppfunnit insamling av honung, jordbruk m m hos konierna eller cunetes i bergen vid Tartessos nämns av den romerske historikern Justinus i J44.4 ; latin med engelsk översättning (170718) på denna url.

- i det här fallet av koppar ...
- det finns ett pyritbälte ... enligt Teresa Júdice Gamito 2005 ”The Celts in Portugal” (170717) på http://www4.uwm.edu/celtic/ekeltoi/volumes/vol6/6_11/gamito_6_11.pdf :
”We know that the richness of Tartessos was based on the silver provided by the mining exploitation of the Rio Tinto area and the small mines spread throughout the pyrite belt region; and that this mining exploitation was in the hands of the Celtic peoples who had settled there sometime between the seventh and the sixth centuries BC.”

Geologiska synpunkter (170718) på
https://www.academia.edu/12667155/The_Enigmatic_Tartessian_Monuments_of_South_Portugal . Författarna G. J. Boekschoten and J. H. Looijenga ger dessutom ett översiktligt referat av diskussionen om sydvästliga inskrifter; och tankar om skriftens införande som i mina ögon ter sig långsökta.

figurerade... i Herodotos’ bok ... en överblick över Herodotos’ omnämnanden av spanska Sydvästern ges av J. M. Alonso-Núnez 1987, ”Herodotus on the Far West” i ”L'antiquité classique”, (170717) på
http://www.persee.fr/web/revues/home/prescript/article/antiq_0770-2817_1987_num_56_1_2211 :
”The passages referring to the Iberian Peninsula are the following : 1, 163 ; 1, 165, 2 ; 2, 33, 3 ; 4, 8, 1-2 ; 4, 49, 3 ; 4, 152, 1-4 ; 4, 192, 3 and 7, 165-166.”

Hdt 1.163 och 1.165 handlar om Tartessos, bl a i engelsk tolkning: ”…Adriatic Sea, and Tyrrhenia, and Iberia, and Tartessus…”; kortare omnämnanden i 4.152, 4.192.

Hdt 4.8 om att Gadeira = Gadir, Gades, Cadiz är beläget bortom Herakles’ stoder (vår tids Gibraltar) : ”πρὸς Γαδείροισι τοῖσι ἔξω Ἡρακλέων στηλέων ἐπὶ…”

Hdt om floden Donau (som jag misstänker betydde mer för grekisk handel under arkaisk tid än under klassisk) bl a avsnitt 2.33 som nämner Donaus källor. De ligger vid bokstavlig läsning vid en annars okänd ’Pyrenes stad’:
Ἴστρος τε γὰρ ποταμὸς ἀρξάμενος ἐκ Κελτῶν καὶ Πυρήνης πόλιος ῥέει μέσην σχίζων τὴν Εὐρώπην … ”
Jag har sett spekulationer om att att det gäller någon plats i Mellaneuropa snarare än en ort vid bergskedjan, men inte hittat något nämnvärt belägg för dem. Ἴστρος = Istros är Donaus antika grekiska namn.

Samma avsnitt 2.33, om att kelter finns långt i väster bortom Gibraltar sund:
”… οἱ δὲ Κελτοὶ εἰσὶ ἔξω Ἡρακλέων στηλέων, ὁμουρέουσι δὲ Κυνησίοισι, οἳ ἔσχατοι πρὸς δυσμέων οἰκέουσι τῶν ἐν τῇ Εὐρώπῃ κατοικημένων … ”
Ett senare avsnitt 4.49 ger samma placering av kelter och kynesier, som min text namnmässigt identifierar med senare konier.

Hdt 7.165 uppger att soldater från Iberien deltog, när en här från Kartago år 480 f Kr gjorde ett misslyckat angrepp mot Syrakusa och andra grekiska kolonier på Sicilien.

Beträffande grekisk kunskap om Spanien vid slutet av 500-talet f Kr kort före Herodotos’ födelse, jfr Thomas Braun 2004, ”Hecataeus’ knowledge of the western Mediterranean” i ”Greek Identity in the Western Mediterranean: Papers in Honour of Brian Shefton”, med förhandsvisn (170719) på denna url.

avledningsändelsen *eti... gav formen kynesioi ... att s:et är en väntad försvagning av t före främre vokal stöds av Hdt 4.49, där böjningsformen är kyne:tas.

konierna... världsrekord i västlig bosättning ... jfr Str 3.1.4 och 3.1.9 som talar om hieron akro:te:rion, dvs: Portugals sydvästspets tillhörde de uddar som under antiken kallades ’Heliga udden’. I vår tid heter den Kap St Vincent.

som tvåa i det avseendet anger han keltoi ... se Hdt 2.33 , 4.49 .
I sammanhanget är det noterbart att Keltikä som grekisk beteckning för ett kelternas land snarare än norrut kan förläggas i väster, jfr ASP8 med min kursivering:
”allgem... [Griechische] Bezeichnung... des Westens”.

Str 1.2.27 och 11.6.2 nämner, som traditionella och opålitliga blandnamn i sina källor, keltoskythai eller kelto-skyter för nordliga folk, och keltibe:res eller kelt-iberer för västliga.
Det hindrar inte att hans på annat håll givna detaljbeskrivning av keltibererna är rätt distinkt.

uppseendeväckande gamla ... sydvästskriften utmanar, enligt vissa dateringsförsök – som ju bör avse lägen när systemet inte var helt nystartat – grekiska alfabetet om titeln som världens äldsta skriftsystem med begränsat teckenförråd och tydlig vokalmarkering.

Enligt professor John Koch som är språkvetare, inte arkeolog, gäller för hittills gjorda fynd, eller för en del av dem:
”cannot be later than the first half of the 7th century BC… on ceramics... all closely datable”.

- sydvästliga inskrifter snarare än ... som territorium för inskrifterna anger JK: ”Algarve, Alentejo, and western Andalucía”.
När detta skrivs rör det sig som nämns i texten om bortåt hundra kända inskriptioner, den längsta med drygt åttio läsbara tecken.

En karta över alla fornspanska skriftfynd, där sydvästskriften betecknas med ”Lápidas del suroeste” finns (170718) på http://hesperia.ucm.es/img/Mapas_Cronologicos_Inscripciones_1.jpg

Ett välgjort nyhetsreportage om sydvästskriften finns (170719) på http://www.nbcnews.com/id/29445240/#.V7Y0HtSLSt8

ser ut att vara skrivna med en variant av iberernas skrift ... teckenuppsättningen, som alltså ser ut att nära motsvara den iberiska, anges (170719) på https://en.wikipedia.org/wiki/Southwest_Paleohispanic_script

Teckenstilen är inte olik vad man ser i den geografiskt närliggande libyska fornskriften, t ex (170719) på http://lbi-project.org/lbi-db.php, som använts av antika numidier och även av guancher på Kanarieöarna. Utläsningen skiljer dock, även principiellt.

När det gäller skriftens blandade utläsningsprincip, som kan kallas alfabeto-syllabisk, lär tidiga former av kilskrift i det persiska imperium som grekerna slog tillbaka ge något av en parallell: se kommentar av John Cowan (170719) på http://languagehat.com/tartessian/

Kelterna i området vägrade ju leva upp till antikens schablonbild ... de södra keltikernas lokala relationer får en översikt av Luis Berrocal-Rangel 2005 i ”The Celts of the Southwestern Iberian Peninsula”, (170718) på http://www4.uwm.edu/celtic/ekeltoi/volumes/vol6/6_9/berrocal_6_9.pdf

Om förhållandet mellan keltiker och turdetaner, jfr Str 3.2.15 i engelsk tolkning, med min kursivering: ”gentleness and civility have come to the Turdetanians; and to the Celtic peoples, too, on account of their being neighbours to the Turdetanians, as Polybius has said, or else on account of their kinship...”

Om allmänna tecken på keltisk närvaro i Sydvästern jfr (170719) på Celtiberia på Facebook. Plin 3.10-11 anger bland städer i Baeturia (gränsområde mellan sydliga keltiker och sydliga turduler) de keltiskklingande namnen Nertobriga, Segida, Turobriga och en annan ort som helt enkelt kallas Celti.

- omdömena kommer från personer ...
Balanserad utvärdering av hypotes och evidens av Paulus van Sluis 2014 ”The Atlantic Fringe hypothesis for the Celtic homeland and the Tartessian inscriptions” (170719) på denna url.

För en likartad tredje ståndpunkt framförd 2011, se David Stifter, som anser att inslag i inskrifterna visserligen ser misstänkt fornindoeuropeiska ut men inte märkbart keltiska (170718) på
https://listserv.heanet.ie/cgi-bin/wa?A2=old-irish-l;DyXx1Q;20110806191509%2B0100

Övervägande kritisk genomgång av BMP 2014 ”Some observations on the classification of Tartessian as a Celtic language” (170719) på denna url.

Också övervägande kritiskt 2014 av Joseph Eska, specialist på spansk keltiska, ”Comments on John T. Kochs Tartessian-as-Celtic enterprise” (170719) på denna url.

För den keltiska tolkningen se JK 2009 i Acta Paleohispanica, ”A case for tartessian as a Celtic language” (170719) på
http://ifc.dpz.es/recursos/publicaciones/29/54/26koch.pdf samt (170719) på följande:
The tartessian epigraphic formula...” , ”On the_Debate over the Classification...” , ”Tartessian Celtic in the South-west at the Dawn of History”.

JK i en kommentar till sin hypotes:
”No one has taken the possibility of Celtic coming from Hispania to the other Celtic countries seriously since... ... we stopped taking Lebar Gabála Érenn (the 11th-century Irish ‘Book of Invasions’) seriously, but it is now at least worth pausing to review what it is that we think we know that makes that impossible.”

- scripta continua ... en vanlig lösning under antiken var alltså att boksynta personer dechiffrerade texter utan ordskiljare och läste dem högt för många lyssnare. För huvudordet i beteckningen finns gångbara alternativ: scriptio continua, scriptura continua.
Se (191210) på
https://en.wikipedia.org/wiki/Scriptio_continua ,
samt om antik bokkultur i allmänhet :
http://press.princeton.edu/chapters/s9393.pdf .

Exempel på obrutna textrader med sydvästskrift som transkriberats till vårt alfabet finns (170719) på
https://es.wikipedia.org/wiki/Idioma_tart%C3%A9sico#Textos_de_Ejemplo

narKe- ... i texter av JK och möjligen någon kommentator till honom anges bl a om ljudföljden ”naŕkeenti-i and these variants 15.9% of the corpus.”
Det är generellt ett bestickande påstående att man kan se fornindoeuropeiska verbändelser för presens tredje person i texterna.

Till av JK utlyfta ljudföljder som ögonskenligen står för keltiskklingande ord och namn hör, med mina kursiveringar:
... ”baaanon ‘women, wives’, genitive plural; cf. Old Irish ban, Gaulish bnanom”
... ”ebuuŕoi The basic sense of eburo- is ‘yew wood’, and the element is extremely common in place and personal names throughout the Celtic-speaking world, e.g. Hispano-Celtic personal names EBVRA, EBVRVS”
... ”ekuuŕine ek(u̯)u-rīganē, nominative/accusative dual or dative singular, cf. Gallo-Latin EPONA REGINA. The
  same site produced a stone with a fragmentary SW inscription and a relief image of a woman in a helmet riding a horse.”

... ”keertoo cf. Gaulish personal name Cerdo , Old Irish cerd ‘artisan, bronze smith’, Early Welsh kerδawr ‘artisan, musician’.”

Nordvästliga p-brukare

En översikt över fornkeltiska traditioner i Portugal ges av Teresa Júdice Gamito 2005, ”The Celts in Portugal” (170725) på http://www4.uwm.edu/celtic/ekeltoi/volumes/vol6/6_11/gamito_6_11.pdf

ter sig ändelserna sällan förpliktande ... jfr synonymen carbici = carpetani i Patrizia de Bernardo 2008 sid 108, ”Linguistically Celtic ethnonyms” i Alonso (ed.) ”Celtic ... in ancient Europe”,(170711) på denna url.

     Karpetanerna nämns som ton karpe:sion i Plb 3.14. Jfr, med min kursivering i ”A Latin Dictionary” 1879, (170725) på http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text?doc=Perseus:text:1999.04.0059:entry=Carpesii :
Carpēsĭi or Carpētāni , ōrum, m., ... a people in Hispania Tarraconensis, the south-western neighbors of the Celtiberi, Liv. 23, 26, 5; 21, 5, 11 and 16; Plin. 3, 3, 4, § 19. —Hence, Carpētānus , a, um, adj., of the Carpetani: ”juga,” Plin. 3, 1, 2, § 6; and Carpētānĭa , ae, f., the country of the Carpetani, Plin. 3, 3, 4, § 25”

- och med mina kursiveringar (170725) på
https://es.wikipedia.org/wiki/Carpetanos”carpetanos, también denominados carpesios”,
(170712) på
https://en.wikipedia.org/wiki/OretaniOretani ... (Greek: Orissioi) ” ...

Str 3.1.6 om turduler vs turdetaner, i fransk översättning :
”les Turdétans avaient pour voisins au nord les Turdules, ils désignaient d'abord des peuples différents. En tout cas, aujourd'hui, toute distinction entre ces peuples a disparu...

- fyra anhalter som slutade på briga ... från norr Langobriga, Talabriga, Conimbriga, Arabriga.

- finns kvar som Coimbra ...
- Förleden Conim kan väl tänkas ha något keltiskt ursprung, men ... enligt LZ: ”an important presence of non-Celtic indigenous prefixes, mainly to be found in the west, such as Conim-briga”.
Inte heller Lango- och Tala- i en tidigare anmärkning kan kallas återkommande keltiska förleder, även om bedömningar efter igenkänd namnklang naturligtvis inte säger allt: en tanke jag sett lanserad är t ex att Tala på något vis är släkt med det walesiska skaldenamnet Taliesin.

Jag har förbigått en annan större nordportugisisk inlandsstad – Braga, som är upphov till det forna kungahuset Braganza. Den är belägen norr om Duero och alltså närstående de forna norra keltikernas marker. Sitt namn bär den efter den rätt okända romartida stammen bracari. Det lilla man vet – eller gissar – om sådana antika inbyggare berättas (170725) på http://en.wikipedia.org/wiki/Bracari .

inte begränsad till... keltiska trakter på halvön ... jfr García Alonso 2006, ”-Briga Toponyms in the Iberian Peninsula”, (170726) på https://www4.uwm.edu/celtic/ekeltoi/volumes/vol6/6_15/garcia_alonso_6_15.html

annorlunda i sitt språkarv ... jfr i Gamitos översikt (namn och länk under närmast föregående rubrik på denna websida):
”Strabo distinguishes the Celtic peoples from the region south of the Tagus River from those to the north, obviously the Lusitanians.
For him, the Lusitanians were "non-Celtic"”.

Plin 3.3.13 med mer lokal erfarenhet än Strabon räknar vad jag vet inte heller lusitani som kelter. Han tror dock att keltiberer som anlänt till Lusitanien varit spridningsbas för halvöns keltiker:
”Celticos a Celtiberis    ex Lusitania advenisse manifestum est”, ordagrant:
’keltiker av keltiberers från Lusitanien att-anlänt uppenbart är’.

Ptol 2.4 räknar på 100-talet e Kr, skenbart i linje med Plinius, med att keltiker bebor vissa samhällen i Lu:sitania. Men i hans dagar rör det sig nog om en kejserlig romersk provins som expanderat namnet, inte bara om det mindre territorium där stammarna vid romartidens början etiketterats lusitani.

låter lite tvärsäkert ... svårigheter och möjligheter diskuteras i BMP 2013, ”Sifting the evidence: New interpretations on Celtic and Non–Celtic personal names of western Hispania in the light of phonetics, composition and suffixation”, (170719) på denna url.

Jfr LAC i ”The Romanization of Central Spain” 2004 om Pelendoner vs Cerindoner på keltiberiskt område, (170725) på denna url.

Om namn på p- hos pikterna, se mitt första kapitel om ”Skottland och gaeliskan”.

hos lusitanerna finns ett annat skäl för samma slutsats ... för översikt om det fornlusitanska språket se Václav Blažek 2006 ”Lusitanian Language”, (170725) på http://digilib.phil.muni.cz/bitstream/handle/11222.digilib/114048/N_GraecoLatina_11-2006-1_2.pdf?sequence=1

namnforskares intryck att det på halvön... innan romarna kom fanns indoeuropeiska dialekter som inte var keltiska ... jfr BMP 2014 i ”Some observations on the classification of Tartessian as a Celtic language”, (170725) på denna url :
”Jürgen Untermann’s assertion that only one Celtic migration is to be held responsible for all the Indo–European speaking peoples that ever traversed the Pyrenées and settled down in the Iberian Peninsula ... is rooted in outdated pan–Celtism and ... devoid of any rational basis.”

Vettoner och vacceer

Översikter om vettonerna finns i en e-bok från provincia de Avila 2001 ”Celtas y vettones” (170725) på denna url ,
samt, av Salinas de Frías 2001, i ”Los vettones. Indigenismo y romanización en el occidente de la Meseta” i utdrag (170725) på denna url.

Jag har förbigått det enda språkligt levande minne av vettonerna jag känner till: den forna medicinalväxten Betonica officinalis, på engelska omtalad som betony eller bishopwort och på svenska som humlesugan i betonikesläktet, bär enligt alla indikationer jag sett namn efter den fornspanska folkgruppen, via en ursprunglig antik form vettonica.

rester av vettonernas byar ... huvudsakliga arkeologiska fyndplatser (170725) på http://www.arqueomas.com/peninsula-iberica-vettones.htm
och mer översiktligt på
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Vettones_cities_location_map-es.svg

På Strabons tid var de kända ... till beläggen för vettones som begrepp före honom hör ett omnämnande i Caesars bok om romerska inbördeskrigets inledande fas i Spanen avsnitt 1.38, se ”Delphi Complete Works of Julius Caesar”, (170719) på denna url.

En anekdot han berättar om dem ... Str 3.4.16 , tillgänglig (170717) i sajten Perseus på denna url ,
inklusive originalets grekiska:
”τοὺς δὲ Ὀυέττωνας, ὅτε πρῶτον εἰς τὸ τῶν Ῥωμαίων παρῆλθον στρατόπεδον,
ἰδόντας τῶν ταξιαρχῶν τινας ἀνακάμπτοντας ἐν ταῖς ὁδοῖς περιπάτου χάριν,
μανίαν ὑπολαβόντας γεῖσθαι τὴν ὁδὸν αὐτοῖς ἐπὶ τὰς σκηνάς,
ὡς δέον ἢ μένειν καθ᾽ ἡσυχίαν ἱδρυθέντας ἢ μάχεσθαι.”

den keltiska språkfaktorn på vettonskt område ... en översikt över kända vettonska personnamn ges av LM på sid 245 i Lambert Pinault 2007 ”Gaulois et celtique continental”.

Salmantica ... tolkat som indoeuropeisk toponym av Salinas de Frías 2001 i ”Los vettones. Indigenismo y romanización en el occidente de la Meseta” (170725) i utdrag på denna url. .
I texten avser jag med indoeuropeisk typ ändleden ica, som dock inte garanterar att hela namnet har gemensamt ursprung: i den latinska namnformen Utica för en systerstad till Kartago har den hakats på en semitisk förled.

söder om Capara ... platsen är identifierad som Villasviejas de Tamuja alias ett antikt Tamusia, enligt F Burillo Mozota 2005 ”Celtiberians: Problems and Debates” avsnitt 7, (170726) på
https://www4.uwm.edu/celtic/ekeltoi/volumes/vol6/6_8/burillo_6_8.pdf .

efter sin underkastelse under Rom ... ett kortare vacceiskt uppror ägde rum i början av 50-talet f Kr, enligt (181122) på http://en.wikipedia.org/wiki/Turmodigi :
”... the Turmodigi were not subdued until 56 BC, after a joint uprising with the Vaccei and other peoples...”

Någon generation före Strabon... vacceernas jord brukades kollektivt... ... se DS 5.34.

p-brukande grannar Astures ... i stort sett förbigångna i texten, då de ter sig rätt lika grannarna, utan att vara mer gripbara. Regionen Asturia sträckte sig under antiken längre söderut än den gör nu. Enligt EWP (170726) på
https://en.wikipedia.org/wiki/Astures ,
var dess viktigaste lokala folkgrupper :

(transmontana asturer, dvs från Kantabriska bergen till nordkusten) :
- cabarci, iburri, luggones, paesici, paenii, saelini, vinciani, viromenici, brigaentini, baedunienses.
(cismontana asturer, dvs hitom Kantabriska bergen, sett från platser som Toledo och Sevilla; till stor del söder om den moderna regiongränsen) :
- amaci, cabruagenigi, lancienses, lougei, tiburi, orniaci, superatii, gigurri, zoelae, susarri.

För intresserade av namnforskning kan de här stamnamnen te sig brokiga i varje fall tycker jag personligen att de verkar svåra att återföra på ett enda språk.
För många av dem har experter föreslagit en keltisk etymologi; jag har nöjt mig med att kursivera ett par där keltisk bakgrund ter sig osökt för en icke-specialist. Övriga stamnamn rymmer ett par med det kritiska p, och tre med det typiska spanska rr, som är ovanligt i latin och vanligt i baskiska. Den sista iakttagelsen förklarar tyvärr inte mycket, för enligt specialisten Larry Trask har baskiskan inte alls varit ensam på halvön om att gynna den här ljudförbindelsen: ingen har till exempel hittat vettiga baskiska etymologier för sådana originella spanska rr-ord som zorro för ’räv’.

De fornasturiska ortnamnen verkar ungefär lika varierade. Den viktigaste orten, skonad av romarna under slutstriden, hette Lancia. Utöver ljudlikheten har man inte hittat någon koppling mellan det namnet och den romerska vapenbenämningen lancea som verkar inlånad från okänd källa och snarast stod för lätta kastspjut, innan den blev det internationella ordet lans.

Namnelementet Lancia kan annars leva kvar i den lilla bondbyn Sollanzo i regionen León, på romartid nog uppfattad som förorten Sub-Lancia enligt J L Ramírez Sádaba i ”... El paradigma de las guerras cántabras”, på sid 576 i volymen Villar och Beltrán Lloris (eds.), 1999 ”Pueblos, lengua y escrituras en la Hispania Prerromana” , (170726) på denna url.

En fjärran strand

För en orientering om nordkusten se LZ kap 3.1.3, samt GQ 2005: ”Celtic Elements in Northwestern Spain in Pre-Roman times”, (170719) på http://www4.uwm.edu/celtic/ekeltoi/volumes/vol6/6_10/garcia_quintela_6_10.html

Beträffande behandling av nordkusten och södra Pyrenéerna som en enhet, jfr Str 3.3.7 i engelsk tolkning :
”the Callaicans, the Asturians, and the Cantabrians, as far as the Vasconians and the Pyrenees; for the modes of life of all of them are of like character”

under antiken rätt outvecklad ... mitt omdöme gäller den klassiska antiken, inte tidigare skeden när konjunkturerna mycket väl kan ha varit bättre.

- nog bara tre som stått sig ... första belagda nedslag för begreppen Kantabrien och kantabrisk är enligt (170719) på https://en.wikipedia.org/wiki/Cantabria :
”the name Cantabria emerges around 195 BC, Cato the Elder...”

Enligt (170719) på https://en.wikipedia.org/wiki/Cantabri nämner Plb 11.1-3 kantabriska legotrupper på den kartagiska sidan i fältslag mot romarna vid Metaurus i Italien år 207 f Kr.

Jfr EWP (201121) på https://en.wikipedia.org/wiki/Gallaecia om Galiciens ”entry in written history, in the first-century epic Punica of Silius Italicus” som Callaecia.
K-skrivningen för område och folkslag är hållbar också hos senare antika skribenter som Ptol (2.5 , om prov. Tarraconensis) och Cassius Dio (37.53) .

det gröna Spanien ... enligt (170719) på https://en.wikipedia.org/wiki/Cantabria :
”Cantabria belongs to Green Spain, the name given to the strip of land between the Bay of Biscay and the Cantabrian Mountains,”

samma... hotfulla klang ... Str 3.3.5 om den spanska nordkusten i allmänhet, i engelsk tolkning av H C Hamilton:
”Thus it happened that their country, being neglected, became barren notwithstanding its natural advantages, and inhabited by bandits.”

sederna... smör... öl... bänkar ...

     Str 3.3.7 om spanska bergsbor, i engelsk tolkning på webplatsen Lacus Curtius :
Instead of olive oil, they use butter...”
”…drink beer; but they are scarce of wine...”
”they dine sitting down, for they have stationary seats builded around the walls of the room.”

Jfr DS 5.38 i engelsk tolkning ”the wine they purchase from merchants who sail over the seas to them”.

bristande hyfs med isolering ... jfr Str 3.1.2 i engelsk tolkning om
”its characteristic of inhospitality and aversion to intercourse with other countries ... an exceedingly wretched place to live in…”

försvinnande sed att färdas med skinnbåtar ... Str 3.3.7 i engelsk tolkning:
”they used boats of tanned leather... but now ...

och tidigare i samma stycke, med osäker återgivning och innebörd:
”they use waxen vessels, just as the Celts do...”

dubbelyxa ... uppgiften är spridd och jag har inget skäl att betvivla den, men lyckas i skrivande stund inte belägga den i en antik källa. I en senare romersk skönlitterär skildring av kriget mot Kartago i slutet av 200-talet f Kr, skildras i varje fall hur en storvuxen kantabrisk legosoldat vid namn Larus går fram på slagfältet med yxa, nämligen Silius’ Punica bok 16.
Dubbelyxan kallades på latin bipennis; på grekiska hette den labrys eller pelekys, varav vi lär ha fått internationella ord som labyrint (samling utrymmen med förvirrande dubbelutskott) och pelikan (fågel med näbb som en yxa).
Jfr diskussion av vapenintresserade (170720) på
http://www.romanarmytalk.com/rat/archive/index.php/thread-15970.html .

häst- och getoffer ... Str 3.3.7.

gift av idegransfrön ... den romerske historikern Florus 2.33 talar om detta, visserligen utan att uttryckligen nämna fröna.

solsymboler ... se (170720) på
https://en.wikipedia.org/wiki/Cantabrian_stelae

ett antal gruvor ... Se Plin 34.43 om järn. Enligt uppgift rymmer hans verk fler omnämnanden. Str 3.3.7 nämner att man har rött salt.

exportera... hästar... skinkor ... jag misslyckas i skrivande stund med att bestämma källan. Plin 8.67=166 nämner med uppskattning hästar från de närliggande Galicien och Asturien.

tänker sig min tids experter att deras språk var märkbart påverkat ... ett samlande omdöme om keltisk påverkan i regionen ges av BMP 2013 i ”Sifting the evidence: New interpretations on Celtic and Non–Celtic personal names of western Hispania in the light of phonetics, composition and suffixation”, (170719) på denna url :
”The Callaecia Lucensis, northern Asturia and the area of the Cantabri, besides the south-western Baeturia Celtica, appear to be mostly Celticspeaking.
The Vettones and southern Astures are very mixed, but western Lusitania and the Callaecia Bracarensis, which more or less coincide with today’s Portugal, have yielded a great deal of evidence that is either incompatible with Celtic (at least as usually reconstructed so far) or simply reveals traits that are neither Celtic nor definitely non-Celtic, but are unknown anywhere else in the Keltiké.”

Kantabrernas språk bedöms jämförelsevis distinkt i Eduardo Peralta Labrador, 2003 ”Los cántabros antes de Roma” (170720) med utdrag på denna url. , avsnitt 2.3 sid 41.

Om ett alternativt namn för en av kantabrernas huvudgrupper, jfr avsnitt 4.2 i F M Simón ”Religion and Religious Practices of the Ancient Celts of the Iberian Peninsula”, (170719) på http://www4.uwm.edu/celtic/ekeltoi/volumes/vol6/6_6/marco_simon_6_6.pdf :
”The very name of the Cantabrians, Orgenomesci, apparently composed of orgeno, "kill", (contained in the Gaulish name Orgetorix, "King of massacres"), and mesco ("inebriation", appearing in the known Irish tale "The Drunkenness of the Ulstermen" (Mesca Ulad), ..”
Etnonymen orgenomesci är belagd hos Mela, Plin samt i 7 inskriptioner.

Jfr också sign. ”Q” till sign. ”Taranis” i Eupedia:
”…Cantabrii were Celtic or Non-Indo-European? I personally would say Celtic...” I think they were mostly Celtic, at least judging from place names. Wasn't it you who brought up the point in the other thread about the rough terrain in Iberia promoting linguistic heterogenity?..EDIT: In the table I made at the start of the thread, Cantabrian towns are included with 'north'.

LAC 2007 i ”Linguistic strata in Ancient Cantabria: the evidence of toponyms” drar liknande slutsatser, (170719) på denna url.

Nedan språktillhörigheten för antikens kantabriska ortnamn enligt LAC, där jag med (*) markerat att tolkningsmöjligheten i mina ögon ter sig inte bara optimistisk utan rätt godtycklig:
”Indo-European (undifferentiated):

  coast: Nerva flumen, Sauga flumen, Tamarici fontes;
  transmontane: Amaia, Alba (Varduli), Gebala, portus Blendium
  ?Argenomescum, Bergida, Concana, Vadinia (*);
  Menosca (*), portus Amanum, Thabuca (*), Tritium Tuboricum, Vesperies.
Celtic or probably Celtic:
  Cantabria;
  coast: Deva flumen[Ptol 2.5], Magrada flumen, Saunium flumen, Vindius mons; Veseiasueca
  transmontane: Aracelium, Segontia Paramica (the second word is Indo-European but nonCeltic) (Provenience unclear, Vardul.?) , Tulonium
  ? Attica, Cam(b)arica, Dracina, Moroeca/Morogi, Ocella, Vellica,; Gabalaeca (Vardul.), Tenobrica,.
Celto-Latin compounds:
  coast: Flaviobriga
  transmontane: Iuliobriga (major city of the Cantabri), Octaviolca;
Latin:
  Portus Victoriae; Flaviaugusta.
uncertain:
  Aturia flumen, Namnasa flumen (Namnetes) ; Sandaquitum.”

Mons Vindius ... koordinater för ett grekiskanpassat Ouindios som motsvarar Kantabriska bergen eller en stor del av dessa anges i Ptol 2.5.

Historieskrivarna Florus (2. 33.49) och senantikens Orosius (6.21.5) tycks med namnet avse en enskild plats där strider mellan romare och kantabrer ägt rum. Dess identitet har vållat spekulationer, och år 2015 upptäckte man enligt EsWP rester av romerska härläger på en Peña Prieta, som dock bör betyda ’Svarta toppen’.

de... romartida ortnamnen knappast ter sig annorlunda ... moderna huvudorter i den baskiska kustregionen som Bilbao och Santander tycks sakna djupare rötter än till högmedeltiden, och provinsnamnet Bizcaya är inte heller antikt belagt. Bizcayabukten kallades under romartid för ’Kantabriska eller Galiciska havet’.

Ett modernt namn som låter mer keltiskt än baskiskt är Lezama i provinsen Vizcaya, jämförbart med Louesme och Lesme i Frankrike, och med *Letisama, nu Ledesma, i provinsen Salamanca. För den sistnämnda platsen sätter visserligen ett initialt romerskt B myror i huvudet på expertisen, se BMP ”El topónimo hispano–celta Bletisama: Una aproximación desde la lingüística” i Sastre – Sánchez Palencia (eds) ”El bronce de Pino del Oro, Valladolid” 2010, sid 217–23, (170719) på denna url.

sent förbaskat ... enligt översikter (170719) på
http://en.wikipedia.org/wiki/Late_Basquisation och http://es.wikipedia.org/wiki/Vasconizaci%C3%B3n_tard%C3%ADa#Evidencias_onom.C3.A1sticas . Jfr även tidigare detaljnot om kantabrernas språk.

Den romerske historikern Florus 2.33 kallade kantabrer och asturer två ytterst tappra folk, duae validissimae gentes. Sådana erkännsamma ord har bland senare baskiska nationalister underblåst den närliggande tanken att den antika baskiskan nådde längre västerut än sin moderna efterföljare.

Att avfärda denna vascocantabrismo med anor minst från 1500-talet har kanske legat i Madrids intresse,
men vad jag förstår beter sig den hypotesen på samma sätt som många andra intuitiva antaganden om det förflutna:
när man sakligt följer upp dem tyder indicierna på raka motsatsen.

talats i... regionen Navarra... baskunez eller barskunez ... enligt LAC 2008 ”Place-Names Of The Ebro Valley: Their Linguistic Origins”, (170719) på
http://ifc.dpz.es/recursos/publicaciones/28/40/02curchin.pdf :
” The Basque language was essentially confined to the territory of the Vascones (province of Navarra and adjacent parts of Huesca, Zaragoza and La Rioja). Yet it was not the only language spoken here, as demonstrated by the Celtiberian inscriptions from Viana, Navarra ... very few of the toponyms of the Vascones are clearly Basque. Even the name of the Vascones (baskunez or barskunez on coins) is possibly non-Basque, from IE *bhask- “network,bond”. ”

För keltisk påverkan söderifrån, jfr också i kommentar till Plin 3.4=3 som not 61 (181127) på http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text?doc=Perseus:abo:phi,0978,001:3:4#note61 : ”Arcobriga, now Los Arcos, in Navarre”.

Om antikens vascones finns en omfattande genomgång (som jag bara i liten utsträckning tagit del av) av Javier Andreu Pintado 2009, ”Los Vascones de las fuentes antiguas: en torno a una etnia de la antigüedad” med förhandsgranskning (170719) på denna url.

kortlivade stamnamn... suessetani ... namnlikheten med suessioner i Soissons, jfr (170720) på http://en.wikipedia.org/wiki/Suessetani
Referat av romerska notiser om suessetanerna ges av Luis Silva 2013 i ”Viriathus: and the Lusitanian Resistance to Rome 155-139 BC”, (170720) på denna url.

volciani ... se i Simón, Polo & Rodríguez 2004 ”Vivir en terra extraña”, (170720) på denna url. , med citat från Liv 21.19.6 .

Pagus Gallorum... Gallur ... enligt Marco Simón 2004 i uppsatsen ”De Gallia in Hispaniam”, sid 381 i samlingsvolym, (170720) på denna url.
Antik bakgrund till ortnamnet (170720) på
http://www.enciclopedia-aragonesa.com/voz.asp?voz_id=5823 ,
http://www.enciclopedia-aragonesa.com/voz.asp?voz_id=1003&voz_id_origen=5823

Jfr LAC om namnelementet Gallorum 2008 i ”Place-Names Of The Ebro Valley: Their Linguistic Origins”, med min kursivering (170720) på
http://ifc.dpz.es/recursos/publicaciones/28/40/02curchin.pdf :
”Forum Gallorum. The name is Latin, implying a market for Gaulish traders from the north. On Gauls in this region, see F. Beltrán Lloris (2006a, especially 196-197). There is another Forum Gallorum in northern Italy. ... Like Forum Gallorum, Gallica Flavia, and the Pagus Gallorum on the bronzes of Gallur and Agón ...”

För det nordspanska Forum Gallorum i Ebrodalen jfr också Laurence Echard i ”The Classical and Geographical Dictionary” från år ?1825, (170720) på denna url.

Ett annat nordspanskt namn med gallisk anknytning är Rio Gallego från det romartida ånamnet Flumen Gallicum, ett vattendrag som rinner söderut från Pyrenéerna, dvs från gallernas land, och fram till Ebro. Det antika namnet anges (170720) på https://an.wikipedia.org/wiki/R%C3%ADo_Galligo

inte givet att sådana fall berättar något om förromersk tid ... jfr Henri Hubert 1934 i ”The Rise of the Celts” sid 46, (170720) på denna url.

Människor på plats

Allmän sökplats för spansk epigrafi är Hispania Epigraphica, (170724) på
http://eda-bea.es/pub/search_select.php ,
http://eda-bea.es/pub/search_simple.php (name in fld: Inscripción, med wildcard * allowed )

(sök t ex mha (200823) denna url , Inscripción)

Om västliga namnskick på halvön, jfr BMP 2013, ”Sifting ... interpretations on Celtic and non-Celtic personal names of Western Hispania...” (170726) på denna url.

Matugenos ... förleden matu ’lyckad, god’ kunde leda till att namnet i latin översättningslånades som Felix. Eftersom matu ’den gode’ är keltiskt noaord för ’björn’, kan det även tolkas i stil med ’Björnsson’.

Om ReTuKenos = *Rechtugenos som belagt namn i en keltiberisk inskrift i Botorrita, se Hispania Epigraphica regnr 27751, (170718) på denna url.

(Sempr/Ant)onia... Arganta ... omnämnd i R Fernández ”Mármoles coloreados...en Segobriga” i Gregorio Carrasco Serrano 2012 ”La ciudad romana en Castilla-La Mancha”, (170724) på denna url.

Inskriptionen, med regnr 7567 i Hispania Epigraphica, (170724) på denna url.

Arganthonios ... se Hdt 1.163. Är namnet keltiskt, så är nog stavningen med th i stället för t en anpassning till grekiska.

Celticus ... se gravskrifter med regnr 8734, 14390 och 23563 i Hispania Epigraphica, (170718) på denna url.

Nr 8734 och 14390 avser en medelålders man och en pojke i de norra keltikernas trakter;
nr 23563 en romersk
civis i Mirobriga i de södra keltikernas kustland. Jfr Plin 4.118: ”Mirobrigenses qui Celtici cognominantur...”

Ambatus ... jfr Hispania Epigraphica regnr 1072, (170724) på
http://eda-bea.es/pub/record_card_1.php?page=38&rec=1072,
och M Sevilla: ”Ambatus en la epigrafia Hispanica”, som även nämner femininformen Ambata. En nordligare Ambatus verkar ha gett namn åt småstaden Amboise i Frankrike.

En lista över lusitanska personnamn finns (170720) på http://vnnforum.com/showthread.php?p=1674560

Corocotta ... episoden med honom berättas i Dio Cassius 56.43.3.
Det är möjligt att ana keltiska element i hans namn. En lokalfurste Cottius i Västalperna, också från Augustus’tid, kan ha varit keltiskspråkig; i kap. ”Sifting the evidence...” i García Alonso et al 2013, ”Continental Celtic Word Formation: The Onomastic Data” diskuterar BMP ett epigrafiskt ”COROCVTA (Mérida, Badajoz,CIL II, 550)”.

Dock gäller att ett liklydande ord i romarriket blivit internationell beteckning för ett slags odjur: Plin 8.30 och 8.45 hinner i zoologiska avsnitt beskriva både en crocotta och en corocotta. I vår tid har Crocuta tagits upp som vetenskapligt namn för Afrikas stora fläckiga hyena.

Breogán ... se EsWP (170724) på http://es.wikipedia.org/wiki/Breog%C3%A1n

- inte heller för övriga... låter namn eller grupptillhörighet typiskt keltiska ... i stort ser det så ut. Undantag är möjliga att vaska fram – hur många är en smaksak, för allt i en språkgrupp kan ju inte vara typiskt.

En Mimaros bland Viriatus’ mördare, och hans efterträdare Tautamos alias Tautalos passar exempelvis rätt bra i keltiska sammanhang; för källor se App 71-72, DS 33. Att ett vanligt keltiskt namn som Ambatus verkar etablerat bland lusitanerna har jag redan nämnt.

Högre väsen

En översikt ges av Francisco Marco Simón i ”Religion and Religious Practices of the Ancient Celts of the Iberian Peninsula”, (170719) på http://www4.uwm.edu/celtic/ekeltoi/volumes/vol6/6_6/marco_simon_6_6.pdf ,
samt av Juan Carlos Olivares Pedreño i ”Celtic Gods of the Iberian Peninsula”, (170720) på https://www4.uwm.edu/celtic/ekeltoi/volumes/vol6/6_12/olivares_6_12.html

Jfr även översikt i ”The Handbook of Religions in Ancient Europe”, (170720) på denna url.

ha haft med källor och gruvor att göra ... jfr i Francisco Marco Simóns ovannämnda översikt: ”many offerings were performed in aqueous environments”.

namn, funktioner och förankring är dimmiga ... enligt Francisco Marco Simóns ovannämnda översikt ser man dock en regional skiljelinje:
”The transition between these two distinctly different cultural environments, Celtiberian in the east and Callaico-Lusitanian in the west, is marked (Untermann 1985) by a zone that intersects the territory of the Vettonians and Astures, stretching approximately from Oviedo to Mérida”.

Om svårigheterna jfr BMP i kritisk granskning ”Lusitanian. A Non-Celtic ...” av nordvästliga gudanamn in spe, under García Alonso (ed.) ”Celtic and other ...”, se (170720) på denna url.

Hästgudinnan Epona är nog även i den indikerade spanska formen Epane hämtad från Gallien. Jfr BMP i samma uppsats, (170723) på denna url.

Mer optimistiska försök att rekonstruera västliga och nordliga inhemska gudanamn på den iberiska halvön finns (170720) på
https://en.wikipedia.org/wiki/Lusitanian_mythology , https://en.wikipedia.org/wiki/Cantabrian_mythology
Eventuella manliga kolleger till gudinnorna är Neito, Reus och Cosus, alla med namn som ser ut att vara hypokoristiska, dvs i stil med familjära smeknamn.
Neito alias Neto kan vara den mest spridda av dem. En Neito förekommer i en keltiberisk inskription i Botorrita, och en Neto omnämns enligt EWP som gammal spansk motsvarighet till Mars och Apollo i kulturhistoriska resonemang i Macrobius’ ”Saturnalia” så sent som omkring 400 e Kr, se (170727) på https://en.wikipedia.org/wiki/Neto_(deity).
De bägge andra verkar typiska för nordvästliga områden på halvön.

Det gör också en Nimmedus eller Nimmedo, jfr (170723) på denna url , och, visserligen på tal om om förfalskningar, Javier Martínez (ed.) 2011 ”Fakes and forgers of classical literature” (200823) på den här.
Kanske har hans namn samband med ordet nemeton, någon slags helig plats hos kelterna;

och möjligtvis kan ett personnamn Ovatius hos lusitanerna hänga ihop med de religiösa begreppen wateis hos gallerna och fáithi hos tidiga irer; och i så fall rentav med ett välkänt germanskt gudanamn i skepnader som Wodan eller Oden, även om misstankarna i första hand handlar om namnmässig, inte funktionsmässig identitet.
Jfr (170722) på http://ruc.udc.es/dspace/bitstream/handle/2183/10964/CC%2055%20art%2019.pdf?sequence=1 ”o OVATIUS que aparece na ara portuguesa de Queiriz (Fornos de Algodres, Beira Alta);”
och Francisco Marco Simóns översikt, med min kursivering :
”the anthroponymy of Indo-European Hispania also reflects its aristocratic system of values: names such as Viriatus, Camalus, Coronerus, Cloutius, Taurus indicate power, prestige and warfare skills, whereas dignity is expressed in more symbolic and religious terms like Caelius, Meiduenus, Medamus, Eburus, and perhaps Ovatius, which express priest-like connotations (see Brañas 2000: 121-142 on Callaico-Lusitanian ”heroic names”). ”

danser vid fullmåne... atheous ... se Str 3.4.16 .

Den nya religionen kristendom ... om en inskription till lokal gud år 399, se den tidigare refererade Hispania Epigraphica, med navigationen ”(Flik)Inscripción > (Rubrik)Datación”

Folklatin med gamla rötter

- värdeskiftning från... ”prata”... till ”hitta på” ...
- om balansen i andemening mellan ”(vardags)prat” och ”(strunt)prat” någonsin är stabil ... i svenska använder man ju ibland en värderande förled om vad som sägs – ’ut-saga, am-saga’.

- pieza ...
- em(-)pezar ... den kanske mer närliggande tolkningen ’greja till’ gäller alltså inte att döma av de äldsta spanska beläggen, undersökta av Corominas i hans standardverk om spansk etymologi.

innebörden kan växla mellan ”stycke, del” och ”stycke, föremål”... tankeglidningar från ’del av helhet’ till ’föremål av viss typ’ ibland vidareledda till bara ’föremål’ eller ’visst abstrakt begrepp’ är inte lättfattliga ens för språkvetare, eller likformiga i alla ord med sådana betydelser. De skiftande innebörderna av ’stycke’ och ’bit’ på svenska ger tankeväckande exempel.
Jfr (181122) på
http://www.cnrtl.fr/etymologie/piece i slutet: ”D'un gaul. *pettia”, och https://sv.wiktionary.org/wiki/bit#Substantiv , särskilt def. 1 och 3.

Ordet är indikerat både i galliska och i brittisk keltiska, där i walesiska peth oftast betyder ’sak, grej’ men någon gång också ’en bit, lite grann’. Den nog från pikterna kvarlevande skotska ortnamnsförleden Pit- kan höra ihop med det. I iriska där vad jag kallat p-återställare saknas har motsvarigheten så annorlunda skepnad som cuit eller cuid.

Ännu längre betydelseglidning indikeras av en trolig återanvändning som frågeord i brittisk keltiska, ett ’va-för-slag?’ som i så fall bara kortats till ’’slag?’ och kommit att betyda ’va?’ :
pyth på korniska och med stelnad konsonantväxling beth på walesiska.

många seriösa möjligheter ... i de norra keltikernas Galicien finns flera dialektord som ser lovande ut. Är potatisarna där sönderkokta eller gorada, så kan det exempelvis röra sig om samma arvord som guirid  ’värmer upp’ i äldre iriska.

I imperiets famn

forna etniska gränser igensopade ... jag tror man kan säga så, men det är lika svårt att generalisera om utvecklingen som att följa den i detalj. Ptol på 100-talet e Kr visar fortfarande nordliga stamnamn, rimligen med uppfattningen att de är aktuella, se (170723) på http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Gazetteer/Periods/Roman/_Texts/Ptolemy/2/5*.html