6.1 Överlevande keltiska :    föreg.kapitel | nästa

Datum vid weblänkar är exempel (och ingenting annat) på ett datum med fungerande hämtning.
Förkortningar för författare och verk: 

EWP=English Wikipedia; LP=Lewis & Pedersen, A Concise Comparative Celtic Grammar

  

(allmänt)

ett för specialintresserade ännu aktuellt standardverk som LP återger i sammanfattning är H Pedersen 1909-13, ”Vergleichende Grammatik der keltischen Sprachen”, med del 1-2 (201007) på resp https://archive.org/details/vergleichendegra00pede och https://archive.org/details/vergleichendegra02pede

(ingress) 

Gammal iriska 

snåla med motsvarigheter till verbet ”(att) ha” ... enligt Donald MacAulay (ed.) 1992, ”The Celtic Languages” sid 425 har verbet ’ha’ i keltiska språk bara egentlig motsvarighet i bretonska.

 

Indoeuropeiska ord 

vårt bo ... vårt verb låter mer specialiserat än de keltiska och engelska släktingarna, men poetiska uttryck som ”här bor glädjen” visar hur nära det ligger i betydelse. Det är bara en av troliga medlemmar i den här stora historiska ordfamiljen i svenska. Två andra är inrättningar för vistelse: bur, som från början inte tillskrevs någon inlåsningseffekt, och bod.

 

Lång hundvokal som kortas före svans 

ensam om sitt avslutande d ... armeniska, som också är ett indoeuropeiskt språk, har ett liknande ord skund för ’hund’, men experter har kommit fram till att det nog är obesläktat.

 

Keltiska ord 

Nijmegen... Neumagen ... böjningsändelsen -en är påhängd av germanska dialekter som senare tog över i området. Den är starkt förenklad. Svenskan bevarar en mer ursprunglig version av den i uttrycket i Dal-om.

 

säte för avguderi och druideri ... originalformuleringen i Patriks levnadsteckning är cend ídlachta & druídechta. Där är cend samma keltiska beteckning ken / pen för ’huvud’ som nämns i andra kapitel, här med den bildliga betydelsen huvudort eller huvudsäte.
I termen ídl(-)achta syns nog det internationella ordet idol, som från början betydde avgud eller avgudabild.

 

mer ursprunglig betydelse ... formen maes lär komma från en fornkeltisk variant *magestos. Det är typiskt för walesisk uttalsutveckling att g tappas bort mellan vokaler, ungefär som när den kungliga fotbollsklubben i Madrid, som på latininfluerad engelska kan kallas regal, på spanska har blivit Real Madrid.

 

Keltiska storheter - och germanska 

500-talsfursten Cono(-)mor ... som nämns i kapitlet om Bretagne var Conomor(us), enligt landsmän och andra, helt enkelt en skitstövel. Namnet är dock inget öknamn – stridshundar var respekterade i keltiska trakter, så det markerar nog bara en väldig kämpe.

Keltiska importer

Konsonantväxlingarna som binder ihop ord

Försvagning och växelbruk i walesiska 

försvagning ... om den danska motsvarigheten se (181122) på  https://en.wikipedia.org/wiki/Danish_phonology  

- svår att hitta någon motsvarighet till ...
- Trevande ansatser ... spanska principer används också i Sardiniens egenartade romanska dialektgrupp. Enligt uppgift är de dock inte urgamla, utan ett minne av några seklers spansk förvaltning på ön.

 

Iriska variationer 

Det stora ljudpusslet 

ll och rh... starkare versioner av l och r ... i walesiska syns ll ibland i ordslut, som stafell  ’sal’ i dikten om Cynddylan i kapitel 0.2. Det har då samma uttal som initialt, men kommer historiskt vanligen av ldeller liknande konsonantpar, se LP §68.
- uppfunna ... kanske bara grafiskt. Se auktoritativ beskrivning i LP §65-75.

 

Återverkningar i nästa led 

Ett sprucket m

spridning på Nätet ... exempel från ett flertal språk finns (181208) på http://www.omniglot.com/language/phrases/hovercraft.htm

initial som fy ... jag har kontrollerat om ’mitt folk’ därmed blir ett för beundrare av Kalle Blomkvist lättmemorerat fy bobl. Walesiska språkpoliser ogillar dock idén och föreskriver annan konsonantväxling. Den är ändå naturlig och kan ha framtiden för sig, för den finns i snabbt hopkomna walesiska texter på Nätet. Det skrivna fy uttalas .

 

Opraktiskt, onödigt och oförsvarligt? 

ovetenskaplig formulering ... i appendixet om språkhistoria beskrivs typerna av konsonantväxling och hur den vanligaste typen används för att markera genus hos substantiv.

 

Fornkeltiska uttalsvanor

- slarvigt avlyssnade ... för c och g i romerska texter finns en annan möjlig felkälla, att de båda tecknen har gemensamt ursprung. Vårt västeuropeiska G är nämligen från början ett C med diakritiskt tillägg. Under övergången har skrivningar som Caius - Gaius uppstått, och en antik gallisk stam i Norditalien kunde skrivas Cenomani eller Genomani utan att konsonantväxling behövde ligga bakom.

Uppmjukningar av C till S-artat uttal och resulterande känslor av att C har med S att göra är senare påfund, liksom standardiseringen av små (gemena) bokstäver.

Kallt spår i sejdeln

I nyiriska är det visserligen föråldrat ... men bara namnet, öl-ordet som sådant har släktingar i överlevande keltiska språk.