6.2 Exotisk keltiska – och hemvan :    föreg.kapitel | nästa

Datum vid weblänkar är exempel (och ingenting annat) på ett datum med fungerande hämtning.
Förkortningar för författare och verk:
GPC=Geiriadur Prifysgol Cymru, nätupplaga; eDIL=Dictionary of the Irish Language, nätupplaga; DSS=David Stifter, Sengoídelc; EWP=Engelska Wikipedia; MABI=Macalisters utgåva av ”Book of Invasions/Conquests”, på angiven webplats nedan; ZCP=Zeitschrift für Celtische Philologie

(ingress)

Orientalisk igenkänningsfaktor

- typisk för semitiska språk ... enligt t ex Amine Bouchentouf 2014 i ”Arabic for dummies”.

- sammandragningar mellan prepositioner och pronomen ... se t ex (181112) på https://en.wikipedia.org/wiki/Inflected_preposition#Semitic  

ögat används som metafor för källsprång ... jfr (180717) på http://kaino.kotus.fi/svenska/ledlex/O1.php  

tredje likhet med klassisk arabiska ... den gäller dessutom klassisk grekiska, medan nygrekiska har båda artiklarna, se (180725) på https://de.wikipedia.org/wiki/Artikel_(Wortart)#Der_Artikel_in_den_Balkansprachen  

Främmande namnklanger

Allmänt, jfr (180726) på
https://en.wikipedia.org/wiki/Celtic_onomastics (antika kelter) ,
https://en.wikipedia.org/wiki/Welsh_toponymy ,
https://en.wikipedia.org/wiki/Scottish_toponymy

och (för namn i den islamiska världen) Zayde Antrim 2015, ”Routes and Realms: The Power of Place in the Early Islamic World” (200828) på denna url.

Tankevägar till Mellanöstern

Allmänt om det tänkta, s k hamito-semitiska språksubstratet på Brittiska öarna: se Hildegard L. C. Tristram (ed.) 2007, ”The Celtic Languages in Contact...”, (180725) på denna url.
Invändningar mot substrathypotesen i boken:
- Gearóid Mac Eoin ”What language was spoken in Ireland before Irish?” sid 113ff om substrathypoteser, bl a sid 114: ”clear from that work on language universals that ... the same bundles of typological features can occur in languages that never came into contact with one another.”
- Graham R Isaac ”Celtic and Afroasiatic” sid 25 med exempel och hård kritik.

Förespråkarna för tanken, som Pokorny, Vennemann, Morris-Jones, Gensler, får sina iakttagelser sammanfattade av Steve Hewitt i ”The Hamito-Semitic connection: fact or fiction?”, (181111) på
https://www.academia.edu/21040607/The_Hamito-Semitic_connection_fact_or_fiction .
För J Pokorny ”Das nicht-indogermanische Substrat im Irischen” ZCP 1927.16.1, visas inledningen (181121) på https://www.degruyter.com/view/j/zcph.1927.16.issue-1/zcph.1927.16.1.95/zcph.1927.16.1.95.xml

En förvetenskaplig plädering för feniciskt ursprung för urtida britter finns i  
Aylett Sammes 1676, ”Britannia Antiqua Illustrata, Or the Antiquities of Ancient Britain, ...”, (181112) på https://quod.lib.umich.edu/e/eebo/A61366.0001.001?page=viewtextnote;rgn=full+text   
med bakgrund på https://en.wikipedia.org/wiki/Aylett_Sammes

En tidig vetenskaplig plädering för samma sak i Edwin Guest 1883, ed. 1971 ”Origines Celticae”, (181113) på denna url. 

En översikt över relativt sena, förvetenskapliga antaganden ges av J.T. Leerssen 1986, ”On the edge of Europe : Ireland in search of Oriental roots” i ”Comparative Criticism” [Journal] 8, (181121) på http://dare.uva.nl/document/15442 

Konventionella analyser

tillhör den inte de semitiska språken ... en pikant detalj som jag inte tar upp i texten är att förespråkarna för orientaliska jämförelser med keltiska kan nämna paralleller med fornegyptiska, som ju för många av oss är en ännu mer svårbedömd storhet. Mitt intryck är att sådana exempel visserligen inte är självklart felaktiga, men inte har bekräftats av specialister på egyptologi.

ett bibliskt namn eller anpassat ett liknande iriskt efter det ... något i den stilen antyder i varje fall en irisk kung Malachy som slogs med vikingaättlingar i Dublin mot slutet av 900-talet; namnformen är en omformning av Máel Sechnaill och rimligen påverkad av det bibliska profetnamn som på engelska skrivs Malachi.

Idris... iud ... jfr också (180726) på https://en.wikipedia.org/wiki/Idris_(name) för bl a den yngre oberoende formen udd ’hövding, härskare’, som enligt GPC med flera namnexempel på Iud- (dock ej Idris) återgår på ett äldre *iudd.

Jfr Andrew Breeze 2002, ”The Name of Kayrrud in the "Franklin's Tale" ”, The Chaucer Review Vol. 37, No. 1, sid 95-99: ”...Old Breton, Cornish, and Welsh iud 'lord' deserves a closer look. It developed in various ways. In Welsh as a first element it became Id-, ...”.

Populärt hållen förklaring av efterleden (190324) på http://www.behindthename.com/name/idris 

Ross...ros ... jfr (180726) på https://learngaelic.scot/dictionary/index.jsp?abairt=ross&slang=both&wholeword=false

ra´s ... jfr ”Encyclopaedia of Islam”, nätupplaga, (180726) på http://referenceworks.brillonline.com/entries/encyclopaedia-of-islam-2/ras-SIM_6223

rhosan ... enligt GPC.

De 58 tecknen

Den indoeuropeiska kopplingen

is mé Colom ... MABI sid 60, (190324) på https://archive.org/details/leborgablare04macauoft/page/60 . Den anpassade namnformen Colum skulle kunna stå för Columba, men citatet är inte hämtat från berättelserna om helgonet i del 2.

is liaig ... exempel i eDIL (190324) under uppslagsordet ”1 líaig” = dil.ie/30125. Jag har justerat stavningen av citatets gh till fornirisk standard.

verbformen is ... en fallgrop lurar i konstateranden som Cing is a brathair Cacher, från Book of Invasions (Leinster folio 3b10:20). Som framgår av översättningar på Nätet orsakas den av att is inte alltid figurerar som inledande verb, utan inne i satser är en kortform för ocus med betydelsen ’och’. Den rimliga tolkningen av uttrycket är alltså ’Cing och hans bror Cacher’.

Att bindeord som ocus och is blir svårtolkade även mellan språksläktingar är vanligt; jfr t ex B Fortson 2010, ”Indo-European...” ed 2, sid 149, om instabila konjunktioner.

Att ordet för ’hans’ i Cing-frasen avviker från svenska är också rätt väntat, för specialiserade tredje personens personliga-possessiva pronomen som han-hans, hon-hennes och så vidare är knappast samärvda från indoeuropeisk tid, utan mest en senare trend, som i Västeuropa fått spretig lokal tillämpning. Innan den slog igenom verkar man ha nöjt sig med demonstrativa uttryck i stil med denna där för ’henne’.

Mer notabelt, som jag ser det, är att keltiska språk tenderat att renodla andra demonstrativa pronomen än den germanska gruppen.

nad bí muí na taí ... från Lebor na hUidre och en saga som brukar kallas ”The Wooing/Courtship of Étaín”. Sammanhanget är ett kväde där Midir från alvfolket i gravkullarna lockar öns vackraste kvinna Étaín att följa honom; eDIL anger textstället som Lebor na hUidre 10848 och citerar och översätter den fullständiga satsen is and nad bí muí na taí som exempel, både under ”mé” = dil.ie/31705, och under ”tú” = dil.ie/42137. Formuleringen kan (190331) lokaliseras t ex på sid 326 (paginering nedtill) i en pdf för undervisningsbruk under rubriken ”Heroic Romances of Ireland” med iriska plus engelsk översättning, hämtbar via pdf-knapp som syns på http://www.bookrags.com/ebooks/5680/177.html#gsc.tab=0

I påståendets inledande ordpar is and är and från början vad som kallas en böjd preposition, tredje personen maskulinum/neutrum av det iriska i enligt DSS 21.1, men i praktiken ett vanligt ord för ’där’. Till svenska kan man kanske översätta hela satsen med där det varken finns mitt eller ditt, varvid formen vad jag förstår är en böjning av specialverbet attá till s k habitualform , med innebörden ’brukar vara’, och nád mest hör hemma i s k negerande relativsatser, i svenska gärna inledda av ”, som inte...”.

tipset om indoeuropeiskt ursprung ... som vink om saken är en av likheterna – den med me-my-mine – möjlig att överskatta. Särskilt vid våra längdgrader hittar man nämligen språkgrupper utanför den indoeuropeiska storfamiljen som använder något som är påfallande likt me för ’jag’ eller ’mig’, eller för båda: finsk-ugriska, etruskiska, kartveliska (georgiska), swahili med släktingar och kanske någon mer.

När historiska språkvetare diskuterar hur det här kan komma sig, bollar de med tänkbara faktorer som fonetisk slump på lotterinivå, gemensamt arv från förindoeuropeisk tid, eller parallell anpassning till en ljudkombination som klingar tydligt för ändamålet.

en vanlig hake... kryptering ... en annan är de överlevande keltiska språkens myllrande bruk av verbprefix, som ibland har ätit upp början av det historiska huvudordet.

ni fes cuich ... också den från Lebor na hUidre och sagan ”The Wooing/Courtship of Étaín”. Avsnittet skildrar hur Midir låter bygga en gångbro över ett träsk. Textstället kan (190331) exempelvis lokaliseras på sid 324 i en pdf för undervisningsbruk med iriska och engelsk översättning, hämtbar under rubriken ”Heroic Romances of Ireland” på Bookrags.com via pdf-knapp på http://www.bookrags.com/ebooks/5680/177.html#gsc.tab=0

avledningar som viss... grammatiskt och historiskt tillhör fes de svårare formerna också i forniriska. Men vad jag förstår har s-et där samma indoeuropeiska bakgrund som i viss.

När man jämför den här historiska ordfamiljen i iriska med den besläktade svenska är ett annat exempel fíada, fíadnaise ’vittne, vittnesmål’.

man satte pojken ... ur version dvs Recension II av Táin, som (200323) finns på http://adminstaff.vassar.edu/sttaylor/Cooley/TakingArms.html .
Hela satsen är ra sudiged in mac etir da choiss Conchobair, och den i bokens citat utelämnade partikeln ra bör vara väsentlig för översättningen ’pojken sattes, man satte pojken’.
(Jag tolkar formuleringen som gammalirisk Preterite Passive; utan ra ser den ut som Imperfect. )

choiss för ”ben, fötter” ... eller ’benpar, fotpar’, för det handlar strängt taget om grammatisk dual alias tvåtal, inte om flertal.
(Ordets grundform brukar skrivas cos med ett s och fötterna hos en tusenfoting bör nog, med egentlig flertalsform, omtalas som cossa. )

Begränsningar och variationer

- in terra incognita ... ett fast uttryck i engelska, och vad jag förstår klassiskt latin (ablativ) för befintlighetsinnebörden ’(borta) i ett okänt land’.
Riktningsinnebörden ’bort till ett oanat land’ i sammanhanget för Brans del brukar nog latinare böja i ackusativ: in terram incognitam.

Gammalt och nytt