7.3 Kelters och gallers verbala öden :    föreg.kapitel | nästa

Datum vid weblänkar är exempel (och ingenting annat) på ett datum med fungerande hämtning.
Förkortningar för författare och verk:
AM=Ammianus Marcellinus; Arist.=Aristoteles; BG=Caesar, De bello gallico; CNRTL=Centre National de Ressources Textuelles et Lexicales, (181206) tillgänglig på http://www.cnrtl.fr/definition/portail för etymologier, varvid adressdelen portail ersätts med sökt ord; DSt=David Stifter; EWP=Engelska Wikipedia; FWP=Franska Wikipedia; GPC=Geiriadur Prifysgol Cymru, nätupplaga; Hdt=Herodotos; Plb=Polybios; Plin=Plinius, Naturalis Historia; SAOB=svenska akademins ordbok; Str=Strabon, Geographika

(ingress)

- ligger bevisbördan ...
- i vetenskap ... en annat särdrag för historisk-förhistorisk forskning är att medan lyckade naturvetenskapliga modeller ofta förvånar med sin enkelhet så brukar mänsklig interaktion, när den följs genom årtusenden, förvåna med nyckfullt obeständig komplexitet. 

Att söka efter gallerna på kartan

Gallehus... galge eller gäld ... jfr (180720) på https://da.wikipedia.org/wiki/Galbjerg_(Slesvig)

uppgifter om gammal namnkoppling ... jfr t ex (190401) på https://da.wikipedia.org/wiki/Galicien_(Centraleuropa) : ingressen och referensen till tolkningar av flodnamn.
Mer på sökning google:
'polish celts'.
Av ev intresse är tidiga belägg om polsk kartografi (180722) via
http://mapy.muzeum-polskie.org/articles-about-the-collection/ptolemys-qgeographiaq.html

östliga Galicia... först under högmedeltiden ... strängt taget är det genitivformen Galiciae som jag sett belagd i EWP, (180814) på  https://en.wikipedia.org/wiki/Galicia_(Eastern_Europe)#Origins_and_variations_of_the_name 

- Galich... förklaringar ...
- på lokala vapensköldar ... jfr (180812) på
http://www.heraldica.org/topics/national/galicia.htm

För övrigt är inte ens ortnamn som myntats med ”kråka” lätta att hitta. Kråkvinkel är förstås lika fiktivt som Grönköping, och Kråkemåla, med många nedslag, brukar vad jag förstått komma från krake, som tillhör samma ordfamilj som krok och i äldre tider stod för en stång med krok på; jfr bl a i P Envall 1969, ”Gudastolpen” (180812) på https://archive.org/stream/Gudastolpen/Gudastolpen_djvu.txt

Gallipoli ... enligt EWP, (180721) på https://en.wikipedia.org/wiki/Gallipoli. Den turkiska namnformen är Gelibolu.

Åter till rötterna

kallas för en ordfamilj ... känns termen ovanlig så kan det bero på att traditionell pluggskola knappast nämnde den, och hade skäl att befara förväxling med det annorlunda begreppet ”ordklass”. Att den har hävd i svenska beläggs i SAOB,
t ex (190319) på http://www.saob.se/artikel/?seek=ord-familj&pz=6#U_O1055_57946

En mångfald gissningar

- inte... lika självklara som a ... jfr (181207) på https://en.wikipedia.org/wiki/Near-open_central_vowel#Occurrence

- ”innesluta” och ”skydda” ... förleden i hel-vete, som från början lär ha stått för något i stil med inspärrning, räknas också till familjemedlemmarna, liksom efterleden i engelskans från romanska språk hämtade con-ceal.
- byggnader eller utrymmen ... det vanliga keltiska ordet för ”hus” utgår inte från den här ordfamiljen, utan från den i svenskans täcke, tak. Jfr under hus i liten keltisk ordlista på denna webplats.

”slå” och ”klappa till”... hugga ... ett medeltidslatinskt ord som kan se ut att höra hit men är okänt i klassiskt språk och kan ha nyskapats via felskrivningar, är celtis för ”mejsel”. En på sin tid känd renässansförfattare Conrad Celtis bär namn efter verktyget, inte efter kelterna. 

Antika insikter

alstra ett stort folknamn ... jag har sett en långsökt plädering – som ju kan råka träffa rätt – för hur det kan ha gått till: Caesar rapporterade att hans västeuropeiska celtae ansåg sig härstamma från underjordens gud, alltså en som håller sig dold. 

Spillror av ett ordbruk

verkar båda anse att keltoi finns i väster ... jfr kapitel 5.2, och Hdt 2.33.3 där Donaus upprinnelse hos keltoi konstateras och denna grupp sägs vara påträffbar bortom Gibraltar sund, dock inte lika västligt som vissa kynesioi : Ἴστρος τε γὰρ ποταμὸς ἀρξάμενος ἐκ Κελτῶν καὶ Πυρήνης πόλιος ῥέει μέσην σχίζων τὴν Εὐρώπην: οἱ δὲ Κελτοὶ εἰσὶ ἔξω Ἡρακλέων στηλέων, ὁμουρέουσι δὲ Κυνησίοισι, οἳ ἔσχατοι πρὸς δυσμέων οἰκέουσι τῶν ἐν τῇ Εὐρώπῃ κατοικημένων.
Samma uppgifter i Hdt 4.49.3 : ῥέει γὰρ δὴ διὰ πάσης τῆς Εὐρώπης ὁ Ἴστρος, ἀρξάμενος ἐκ Κελτῶν, οἳ ἔσχατοι πρὸς ἡλίου δυσμέων μετὰ Κύνητας οἰκέουσι τῶν ἐν τῇ Εὐρώπη: ῥέων δὲ διὰ πάσης τῆς Εὐρώπης ἐς τὰ πλάγια τῆς Σκυθίης ἐσβάλλει.

Hdt:s enda antydning om Tartessos’ belägenhet ges i 1.163.1 där det med grekiska ögon verkar ligga bortom både Tyrrhenska havet och spanska Medelhavskusten: καὶ τὸν τε Ἀδρίην καὶ τὴν Τυρσηνίην καὶ τὴν Ἰβηρίην καὶ τὸν Ταρτησσὸν οὗτοι εἰσὶ οἱ καταδέξαντες ...

Arist. i sin ”Meteorologi” 1.13 ger liknande omdömen om Donau och (rimligen) Guadalquivir: ἐκ δὲ τῆς Πυρήνης (τοῦτο δ᾽ ἐστὶν ὄρος πρὸς δυσμὴν ἰσημερινὴν ἐν τῇ Κελτικῇ) ῥέουσιν ὅ τε Ἴστρος καὶ ὁ Ταρτησσός , med engelsk tolkning (180724) på denna url: ”From Pyrene (this is a mountain towards the west in Celtice) there flow the Istrus and the Tartessus. The latter flows outside the pillars, while the Istrus flows through all Europe into the Euxine” ;
grekisk version (180724) även på denna url.

Hdt nämner, med min översättning till svenska, Pyrenes stad – i så fall okänd, kanske med syftning på en mytologisk nymf, som var en s k eponym för bergskedjan; Arist. nämner något i stil med Pyrene, ett berg.

W W How och J Wells ger i ”A Commentary on Herodotus”, (180823) på sajten ”Perseus” med denna url en knappast vedertagen lokalisering:
Πυρήνη : an old town at the foot of the Pyrenees (hod. Port Vendres)”
Den utpekade förebilden är känd från romartid med antik namnform Portus Veneris.

Nog missvisande är uppgifter i John Lemprière 1839, ”A Classical Dictionary, Containing a Copious Account of All the Proper Names ...”, (181207) på denna url , där Pyrene via mer eller mindre medvetet slarv med vokalerna identifieras med Fons Pirene vid Korint i Plin 4.4, Ovidius’ Metamorfoser 1.2 .

Beträffande bergskedjan Pyrenéerna i sammanhanget, jfr (180822) på https://fr.wikipedia.org/wiki/Pyr%C3%A9n%C3%A9es#%C3%89tymologie : ”Πυρηναῖα (Pyrēnaîa) apparaît par exemple chez l'écrivain Plutarque”

För ett namn i stil med Pyrene, jfr en Etymology för ”Cyrene” hos Abarim Publications, med omtolkning från flicknamn Kyre (180823) nedtill på denna url.

skymtar de Brittiska öarna ... om belägg för namnet Britannien, jfr (180823) på https://en.wikipedia.org/wiki/Britain_(place_name)#Written_record

”The first known written use of the word was an ancient Greek transliteration ... believed to have appeared ... in about 325 BC by the geographer and explorer Pytheas of Massalia, but no copies of this work survive. The earliest existing records of the word are quotations ... by later authors”

”linguist Karl Schmidt states that the "name of the island was originally transmitted as Πρεττανία (with Π instead of Β) ... as is confirmed by its etymology" ”

Irland – namnet hos Pytheas, (180823) på https://en.wikipedia.org/wiki/%C3%89ire – ”Pytheas of Massilia called the island Ierne (written Ἰέρνη).”

Irland – för Avienus, sen författare med anspråk på att förmedla dokument från Greklands förklassiska tid, jfr citat i Freeman 2010, ”Ireland and the Classical World” (180823) på denna url :
”in Sacram (sic insulam dixere prisci) ... late gens Hiernorum colit.”

Bevarat citat från Poseidonios i Str 4.1.1-2; jfr Str 4.5 om britter.

världens västra periferi ... jfr Horatius på kejsar Augustus’ tid om Britannien i Carmina 1.35 ”in ultimos orbis Britannos ...”, i tolkning (180822) på denna url :
”O shield our Caesar as he goes To furthest Britain, and his band ...” ,

samt Plutarchos ca 100 e Kr i biografi om Caesar 23.2 i tolkning: ”[Britannia] beyond the confines of the inhabited world”.

proven på språkbruk som liknar Polybios’ ... jfr Plb 2.18 Keltoi~Galatai och AM 15.9.3, (180805) på sajten ”Perseus” på denna url :
”Celtas nomine regis amabilis et matris eius vocabulo Galatas dictos—ita enim Gallos sermo Graecus appellat”

AM 15.11.1 ”Celtas eosdemque Gallos...”

AM 15.11.2 ”Gallos ... (qui Celtae sunt).”

Caesar i BG: ”ipsorum lingua Keltæ, nostri Galli”

Namnet som gjorde comeback

tog i fortsättningen upp... orden ... jag har inte följt förloppet i detalj. Mitt intryck är att på brittisk botten först språken, sedan de antika företrädarna och sist de moderna språkbärarna fick ta över beteckningen.

CNRTL anger ordet Celte som belagt i franska från år 1732.  

Den seriösa men inte invändningsfria resursen etymonline säger (181213) på https://www.etymonline.com/word/celt : ”Originally in English in reference to ancient peoples; extention [sic] to their modern descendants is by 1830s, from French use in reference to Brittany (from c. 1700).” ;
den kan nog ha rätt i att överföringen på samtida språkbärare kom tidigast för Frankrikes bretoner, medan den först med 1800-talets nationalism blev vanlig när det gällde keltisktalande grupper på Brittiska öarna.

Artikeln nämner varken att ordet, vad jag förstått, i engelsk miljö lanserades för alla språken 1707 av Edward Lhuyd eller att det enligt alla referat kopplades till Macphersons skotska publikationer på 1700-talet.

En helt annan återkomst

Scatinavia... Scadinavia ... variantstavningar i kopiorna av Plinius, som ju är handskrivna. Variationen konstateras t ex av Fridtjof Nansen 2014 (re-ed.) ”In Northern Mists”, (180816) på denna url ,
samt mer auktoritativt i A Noreen 1920, ”Nordens äldsta folk- och ortnamn” i Fornvännen 23-50 sid 29, (181213) på https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1225636/FULLTEXT01.pdf, med genomgång av även den antika litteraturens övriga områdes- och folknamn från nordiska trakter.

Falsterbonäset ... jfr P Krabbe i bloggpost 2013, ”Falsterbonäsets historia del 1, Skanörs födelse – för 1000 år sedan.” , (180817) på denna url.

som i vissa böjningsformer tonade ... en företeelse i många forngermanska ord, tekniskt känd som Vernersk växling.

- Cape Fear ... ett negativt namn i liknande stil är Cape Guardafui.

skrev Plinius’ efterföljare in ett n i namnet ... enligt FWP (180817) på https://fr.wikipedia.org/wiki/Scandinavie#%C3%89tymologie ”Au viiie siècle, Paul Diacre utilise dans son Histoire des Lombards le terme Scandinavia... pour désigner la péninsule Scandinave.” ; den anförda källan Paulus Diaconus finns (181213) på http://remacle.org/bloodwolf/historiens/diacre/lombards1.htm

först under 1700-talet ... enligt Uffe Østergård 1997, i Øystein Sørensen and Bo Stråth (eds.), ”The Cultural Construction of Norden” p 25-71: ”The Geopolitics of Nordic Identity – From Composite States to Nation States” (180814) på ”web.archive” under ”.../Publikationer/uffe_new_nordic.pdf” som denna url och där på sida 5 :
”Only in the eighteenth century the name Scandinavia was adopted as a convenient general term for the whole of the region Skåne belonged to”. Jfr även (181213) på https://en.wikipedia.org/wiki/Scandinavia#Toponymy

Pikterminnet som kan hänga kvar

De exkluderade britterna