(appendix) Språkhistorisk översikt :    föregående appendix | sista appendix

Datum vid weblänkar är exempel (och ingenting annat) på datum med en fungerande hämtning.
Förkortningar för författare och verk: 

BFIE=B Fortson 2010, ”Indo-European ...” ed 2; CNRTL=Centre National de Ressources Textuelles et Lexicales, (181206) tillgänglig på http://www.cnrtl.fr/definition/portail för etymologier, varvid adressdelen portail ersätts med sökt ord; eDIL=Dictionary of the Irish Language, nätupplaga; DSS=David Stifter 2006, Sengoidelc; EWP=Engelska Wikipedia; EWT=Engelska Wiktionary; GPC=Geiriadur Prifysgol Cymru, nätupplaga; LP=Lewis & Pedersen, A Concise Comparative Celtic Grammar 

 

4. Keltisk uttalsutveckling ...

bethu ... en nog yngre, men också gammal form av ordet är betha.

5. Stavningskonventioner i keltiska språk

[delrubrik i tabell:] efter vokal i stavelseslut ... om stumma konsonanter i skriven modern iriska, se med fonetiska beteckningar (181211) på https://en.wikipedia.org/wiki/Irish_orthography#Followed_by_bh,_dh,_gh,_mh

vad som ibland kallas för neutralt uttal och ibland som i del 2 för brett ... för nyiriska betonas att detta uttal av konsonanten är velariserat dvs vad min text kallar brett, t ex (190513) på https://en.wikipedia.org/wiki/Irish_phonology#Consonants . För forniriska anger DSS med flera ett neutralt uttal för opalataliserade konsonanter, men Ariana Malthaner, lärare i ämnet i min hemstad Uppsala, säger att även så tidiga versioner av ljuden mycket väl kan kallas velariserade, och anger som referenser Kenneth Jackson 1952 i Ériu XVI ”Some Remarks on the Gaelic Notitae in the Book of Deer” och Kim McCone 1996, ”Towards a relative chronology of ancient and medieval Celtic sound change”.

En förvillande... vad som historiskt är en tillagd inskottsvokal ... se LP §168.

Av iriskans nära släktingar ... en förenklad uttalsanvisning för skotsk gaeliska finns (181211) på https://cuhwc.org.uk/page/unofficial-guide-pronouncing-gaelic

inte är överens om detaljproblemen ... nyirisk stavning slopade efter andra världskriget vissa bokstäver som ej längre uttalades, detta till skillnad från den skotska gaeliskan.

6. Om keltisk formlära, böjningar och hjälpord

Om grundformer = ordboksformer av verben, se kapitel 6.3, stycket ”På spaning i ordboken”.

[i tabell:] står stod ... som man anar av formerna brukar i keltiska språk vår urgamla kombination st vara förenklad till s eller ss. Jämför tabellen med konsonantkombinationer i appendixets avsnitt 4. Vad avvikarna tá tha taw med alternativ förenkling till t i respektive iriska, skotsk gaeliska och walesiska i så fall beror på är knappast helt klarlagt, men har nog med vanemässig ordställning efter konsonantavslutat prefix att göra.

De forniriska formerna för ’står, stod’ är yvigt utvecklade med diverse dubbelprefix, ur vad som enligt Vernam Hull, online 2009-10-28: ”Old Irish Sissidir and its Compounds” har varit just sissidir (fastän formen kan låta sisådär, är den nog en vördnadsvärd gammal släkting till sistitur ’det stås, man står’ i latin.)
Jag behärskar inte formbeståndet och hoppas att tabellexemplen, enligt vad eDIL säger om do-airissedar = dil.ie/17143, är rimligt valda. Jfr även LP sid 395, vars ara-sissedar enligt eDIL snarare innebär ’stå fast’.

Det walesiska sefyll är ett verbalsubstantiv av den sort som beskrivs i kapitel 6.3, med vanliga böjda former (tredje pers. singularis) för ’står, stod’ som saif respektive safodd.
Nybörjare i walesiska bör notera att -f  i saif  inte som vanligt är böjningsändelse för jag-formen, alias första person singularis, utan ingår i ordets stam: ’jag står’ heter safaf.

[i tabell:] går gick kom ... i nutida iriska kan verbalsubstantiv (enligt i kapitel 6.3) för ’gång, -komst’ förutom teacht med dess vanligare, prefixerade dotterord imeacht även representeras av dul.

I walesiska är daeth sammansatt av d-aeth. Presensböjningen (3 p. sing.) är daw, medan det mer vardagliga verbalsubstantivet är dod.

[i tabell:] gör, gjorde ... i det gamla iriska do-gní, do-génai tillhör huvudordet samma ordfamilj som genus (jfr kapitel 5.2), och rymmer ungefär samma tanke som ’generera’.

Det walesiska gwna gwnaeth (3 p. sing.), med pluralen för ’(de) må göra’ gwnanont (kapitel 3.1), kommer från en trolig ursprungsform *wreg. Den är nog släkt med vår ordfamilj verka-orka-yrka, men i walesiska har r så småningom felavlyssnats som n, medan g:et, som motsvarar vårt k, liksom walesiskans övriga g:n inne i ord har fallit bort; och till råga på allt har det inledande w förstärkts till gw.

[i tabell:] säger, sade ... i walesiska har de nog lite gammaldags dywed dywedodd förstavelsen dy-, varvid huvudordet wed verkar ha en släkting i indisk sanskrit; det mer vardagliga verbalsubstantivet är dweud.

andra ord för ”är, finns” ... om variationen i germanska språk, jämför EWT (181212) på https://en.wiktionary.org/wiki/is#Etymology_1 ;
om formerna i modern iriska se EWP (181212) på https://en.wikipedia.org/wiki/Irish_conjugation under rubriken bí "to be".

släkt med ordet fili ... ursprunget lära vara ett *wel med innebörder som ’glänsa synligt, dra blickarna till sig’, som kanske är släkt med vårt gudanamn Ull. Walesiskans version har grundformen gwêl, med avledningar som gwelyd i kapitel 3.1.

tá, som... i skotsk gaeliska motsvaras av ... walesiskan har en släkting som används lite annorlunda: partikeln taw.

förleder ... förlederna som brukar kallas preverb kan vara två i samma ord – alltså som hos oss i ”för-be-håller...” – och ibland ännu fler.

prototonisk ... en stor sak i fornirisk verblära. Grunderna sammanfattas i DSS kapitel 15, med utgångspunkt i en tidigare introduktion i avsnitt 6.8.5 av begreppet synkope i forniriska.

â, aeth och d-aeth ... aeth i walesiska har som trolig ursprungsform i presens *ageti (3 p. sing.) för betydelser som ’driver på’. I samma böjning motsvarar det på gammal iriska aigid och på gammal walesiska aa numera skrivet, med vokalförlängande accent, som tabellens â.

En annan åka-släkting ... det gamla iriska t-áin är i nyiriska utträngt av andra ord. Med sin förled stod det bokstavligt för ’till-drivning’, men användningen i iriska fornsagor brukar återges som (act of) driving off. Som nämns i texten har det ordfränder i walesiska; när detta skrivs är inga identifierade i antik galliska.

(Som framgått av ovanstående: de överlevande keltiska språkens förtjusning i verbprefix, som i t-áin eller d-aeth, är ytterligare en källa till kryptering av ordsläktskap med andra europeiska språk. Boken kunde ha gjort mer av den.)

Ytterligare en... översättning ... det forniriska cingid, numera cinn motsvaras i walesiska av cama. I forniriska finns också personnamnet Cing som ju är påfallande likt det galliska Cingetorix.

’har’... saknar direkt motsvarighet ... bretonska är visserligen ett undantag.

formellt ägande ... för ’äga, inneha’ i walesiska gäller främst verbalsubstantivet cadw som tabellens cadwodd är kopplat till. Någon gång kan det västeuropeiska ’ha’ också motsvaras av verbalsubstantivet cael för ungefär ’få sig ...’ med böjda förflutenhetsformer caeth eller striktare cafodd; dess användning påminner dock mer om det engelska get.

”haft söner” ... jag har tolkat a enligt (181211) på https://en.wiktionary.org/wiki/a#Middle_Welsh etymologi 6, som engelskt with.

fornsagornas asbert ... i de gamla iriska originaltexter som återberättas i kapitel 3.2 skrivs t ex ’sade Cú Chullain’ som: asbert Cú Chullain.

Tillägg till avsnitt 6 – några andra grundläggande verb för existens, rörelse, födointag

’sitter, satt’ hette på gammal iriska saidid, siassair (3 p. sing.) medan verbalsubstantivet var suide ;
numera gäller suíonn, shuigh , medan verbalsubstantivet är suí med bindeformen shuí.

(Mitt val av siassair efter Thurneysen 1892 i ”Zeitschrift für vergleichende Sprachforschung auf dem Gebiete der Indogermanischen Sprachen” 31.1 p 62, (181212) på
https://www.jstor.org/stable/40845860?seq=1#page_scan_tab_contents ,
samt Strachan, Bergin (eds.) 1929 ”Old Irish Paradigms”, (181212) på https://deriv.nls.uk/dcn23/8094/80949569.23.pdf

Det aktiva ’X satte’ på gammal iriska har, som antyds i kapitel 6.2, den karakteristiska efterleden ig. Själva formen som citeras där (sudiged) står nog för en opersonlig-passiv variant ’pojken sattes, man satte pojken’. Som framgår i detaljanmärkningarna till kapitlet saknar citatet en förled ra som är väsentlig för grammatisk förståelse.

På walesiska har nog ett prefix nött bort inledande s, så att verbalsubstantivet blivit eist(-)edd, ’sits, sittning’.Det är vanligt även i högtidliga sammanhang som i Bibeln: oedd yn eistedd ’satt’ och är känt från den årliga poetiska sittningen eisteddfod. Böjda former för ’sitter, satt’ är eistedda, eisteddodd (3 p. sing.).

De keltiska formerna är släkt med det svenska ordet via en gemensam urform *sed.

’bär, bar’ heter på gammal iriska beirid, birt (3 p. sing.), på ny dito med oregelbunden dåtidsform beireann, rug.
Det iriska ordet är via en trolig keltisk grundform *ber släkt med det svenska. Eventuella walesiska och galliska släktingar är osäkra.

’(någon) ror’ heter på gammal iriska ráid (3 p. sing.) och är upphov till termen immram ’(sjö)resa’ i kapitel 3.2, medan den grundläggande formen för ’rodde’ inte verkar belagd i bevarad litteratur (DSS sid 133). På nyriska blir ’ror, rodde’ något som iomraíonn, d’iomraíodh (3 p. sing.), rimligen med samma gamla förled imm ’omkring’.
Det iriska verbet är släkt med vårt ord och förleden dessutom släkt med vårt hjälpord om.

Det walesiska verbalsubstantivet rhwyfio ’rodd’ med tillhörande verb ter sig likartat, men är nog inte fullt lika hemvävt. Det verkar härlett från latinet, i vars med iriska och svenska besläktade former remus betyder ’åra’ – varvid ett intervokaliskt m i walesiska kommer återges med v, skrivet som f.

’rider, red’ heter på gammal iriska réidid, reraid (3 p. sing.), inklusive användningar där man kör eller åker hästdragen vagn; i modernt språk använder man gärna hästinriktade verbalsubstantiv: marcaíocht på iriska och marchogaeth på walesiska, där motsvarande böjda verbformer är marchoga, marchogodd.

’äter, åt’ heter på gammal iriska ithid, doid (3 p. sing.), på modern itheann, d’ith. Enstaka former i böjningsmönstret verkar vara släkt med det svenska ordet.
På walesiska är motsvarande böjda formerna bwyty, bwytaodd och verbalsubstantivet bwyta; orden kommer via innebörden ’mat, livs(medel)’ från den keltiska ordfamiljen för ’liv, värld’. Jfr under ’liv, värld’ i liten keltisk ordlista på denna webplats.

Underrubrik i avsnitt 6, Grammatiska hjälpord

sammandragningar mellan preposition och personligt pronomen ... för iriska, jfr (181211) på https://en.wikipedia.org/wiki/Irish_grammar#Prepositions

konjunktioner... idiomatiska ... jfr BFIE sid 149 om instabila konjunktioner.

7. Moderna ord med keltiskt ursprung

[tabellen: ] basket ... underkänd som keltisk kandidat i standardreferensen Oxford English Dictionary, men senare rehabiliterad från ungefär lika vederhäftigt håll – Anatoly Liberman i blogg 2010, A ”Basket” Case of Etymology, (180927) på https://blog.oup.com/2010/12/basket/ . Se dessutom på https://mashedradish.com/2016/09/13/fascist-baskets-the-controversial-origin-of-basket/ .
Ordets form visar att det närmast kommer från gammal och dialektal franska. Den diminutivt klingande ändelsen verkar påhängd först av högmedeltidens fransktalande engelska överklass. I gammal walesiska är ingen förlaga känd, men romerska källor antyder att en släkting bascauda i antik brittiska användes om vissa mycket större behållare.

[tabellen: ] gull ... också cor(-)morant  ’skarv(fågel)’ som ordagrant betyder marin kråka eller korp, kan vara påverkat av korniska och bretonska, där hav heter mor med o. I dessa språk brukar dock attributet mor vara förled i fågelnamnet och ge termen mor-vran (med samma bokstavliga innebörd, dvs -vran för kråkfågel) ; så en oberoende vokalutjämning mar>mor kan vara troligare. Jfr CNRTL om den franska formen cormoran, (200107) på https://www.cnrtl.fr/definition/cormoran

alouette ... ett fågelnamn i äldre franska – escoufle ’glada’ – var också lånat från keltiskt håll, men man känner bara till en bretonsk förlaga skoul av äldre *skouvl. Det lever kvar i gatunamnet rue des Écouffes i Paris, se (200107) på https://fr.wikipedia.org/wiki/Milan_(oiseau)#%C3%89tymologie

Vapennamnet lans ... den romerska förlagan lancea till det blivande internationella ordet klingade främmande för latinska öron och tillskrevs någon gång keltiberiskt ursprung – eftervärlden har dock inget underlag för att bedöma saken. Säkert är att ordet har skiftat betydelse, för både romerska och spanska soldater använde lätta kastspjut, inte lansar i dagens mening.

’kant’ är nästan lika svårt att få grepp om ... det kan vara hämtat från en keltisk term för hjulkant, som lånats in både från germanskt och romanskt håll. Ett liklydande grekiskt ord, dessutom vissa liknande namn på bergsbygder som misstänks för okeltiskt ursprung, tillhör komplikationerna.

de två käcka ordfamiljerna ... gruppen bra bravo bravad bravur verkar komma från folkliga italienska varianter av ordet barbarisk. I så fall är det med en positiv betydelseutveckling ungefär som när ’sjukt, grymt’ står för något bra i min samtids svenska. Gala galant galej har troligt ursprung i den franska som gjort om forngermansk artikulation av svenskt v till g – som när våra vantar motsvaras av gants. I den ordgruppen verkar det vara germanskt språkgods i stil med ’valla (omkring)’ eller ’väl(-genomfört)’ som ligger bakom.

8. Namn med keltiskt ursprung

Mer finns i Bernhard Maier 2010 (3ed.) ”Kleines Lexikon der Namen und Wörter keltischen Ursprungs”. 

Mycket om iriska personnamn, både inhemska och anpassningar av internationella, finns (190131) på http://www.namenerds.com/irish/lists.html  

Om skotsk-gaeliska personnamn, jfr (190131) på http://en.wikipedia.org/wiki/Scottish_Gaelic#Personal_names  

Ytterligare om förnamn, varav fetstilta finns med i appendixet:

Barry är som förnamn gärna en engelsk anpassning av iriska förlagor, se (190131) på https://en.wikipedia.org/wiki/Barry_(name)#Of_given_name ; som efternamn kan det ha samma ursprung men brukar i förnäma sammanhang vara normandiskt eller sydfranskt. 

Brian har inget klarlagt ursprung, men är uppenbarligen gammalt på Irland. 

Conan är ju välkänt från ”Conan Doyle” och ”Conan barbaren”. 

Conor eller Connor, som tenderat att behålla sin iriska anknytning, är alltså moderna versioner av Conchobar (Ulsterkungen i kapitel 3.2), men dessutom av Conaire.
Harvey är som sägs i tabellen, enligt (191027) på https://en.wikipedia.org/wiki/Harvey_(name) engelsk version av det bretonska Huiarn-viu med innebörd stil med ’järn-glödgad’.

Ryan kan ha anslutits till ord för ’kung’ via moderna iriska uttryck som Ríogh-án ’king-let’.  

Sheila har enligt (191110) i https://en.wikipedia.org/wiki/Sheila utvecklats som tabellen anger.

Sweeney är en sekundärt som förnamn och iriskt familjenamn. Det lär kunna spåras som spritt från Skottland som engelsk anpassning av det berömmande tillnamnet Suibhne. 

 

Ytterligare om efternamn med irisk-gaelisk bakgrund, varav fetstilta finns med i appendixet:

Donovan med den lite redundanta tolkningen donn-(d)ubh ’brun-mörk’, lär ha abstrakta övertoner i förleden. 

Forbes lär vara skotsk-gaeliskt, men jag har inte hittat någon distinkt analys. 

McLoughlin nämns i kapitel 0.1 som skotskt anglifierad form av ’Vikingsson’; huvudordet har också former som pojknamn.

Moriarty har enligt (181118) på https://en.wikipedia.org/wiki/Moriarty_(name) bakgrunden: ”The name Moriarty is an Anglicized version of the Irish name Ó Muircheartaigh which originated in County Kerry in Ireland.
Ó Muircheartaigh can be translated to mean navigator or sea worthy, as the Irish word muir means sea and cheart means correct. Several people have the Irish name Moriarty, mostly as a surname...”

Reagan är liksom Ryan ett äktiriskt namn, vars anslutning till ord för ’kung’ visserligen är osökt men med tanke på sina äldsta skrivningar knappast ursprunglig.

 

Efternamn med walesisk bakgrund: Price från ap Rhys, Powell från ap Hywel.

Med bretonsk dito: Britten nämns i kapitel 1.2, Joyce i kapitel 2.2. 

 

Wien... ett senare myntat namn ... den moderna formen lär komma av Vedunia (’Waldbach’), enligt (181112) på https://de.wikipedia.org/wiki/Wien#Etymologie

Englands provinsnamn ... om regionnamn i UK, se (190130) på http://en.wikipedia.org/wiki/Etymological_list_of_counties_of_the_United_Kingdom

9. Facktermer för informella uttryck i denna bok

nykeltiska ... som språkvetenskaplig term, jfr gælisk i ”Ordbog over det danske sprog” 1925, (190402) på https://ordnet.dk/ods/ordbog?entry_id=60141161&query=g%C3%A6ler&hi=G%C3%A6ler