Liten svensk-keltisk ordlista > Ordbokskällor, detaljnoter och fler ord

Datum vid weblänkar är exempel (och ingenting annat) på datum med en fungerande hämtning.
Förkortningar för författare och verk:
AMB=A Mac Bain 1896, An Etymological Dictionary of the Gaelic Language;
CNRTL=Centre National de Ressources Textuelles et Lexicales, (181206) tillgänglig på http://www.cnrtl.fr/definition/portail för etymologier, varvid adressdelen
portail ersätts med sökt ord; eDIL=Dictionary of the Irish Language, nätupplaga; DSS=David Stifter, Sengoídelc; EWP=Engelska Wikipedia; EWT=Engelska Wiktionary GPC=Geiriadur Prifysgol Cymru, nätupplaga; IEW=Pokorny, Indogermanisches Etymologisches Wörterbuch; LP=Lewis & Pedersen, A Concise Comparative Celtic Grammar; RM=Ranko Matasović 2009, Etymological Dictionary of Proto-Celtic; SAOB=Svenska Akademiens Ordbok; VBG=Václav Blažek 2008, Gaulish Language, (181211) på
https://digilib.phil.muni.cz/bitstream/handle/11222.digilib/114125/N_GraecoLatina_13-2008-1_4.pdf?sequence=1

(allmänt)

Huvudreferenser:
för urkeltiska RM (181111) på https://archive.org/details/EtymologicalDictionaryOfProtoCeltic

för forn- och medeliriska med språkhistorisk info eDIL (181111) på http://www.dil.ie/browse

för walesiska med språkhistorisk info GPC (181111) på http://welsh-dictionary.ac.uk/gpc/gpc.html

för skotsk gaeliska även AMB, (181116) på http://www.ceantar.org/Dicts/MB2/index.html

för galliska jfr bl a EWT ’Gaulish lemmas’, ’Gaulish nouns’ och EWP (181210) på https://en.wikipedia.org/wiki/Celtic_toponymy

för de nykeltiska språk som bara marginellt stöds i ordlistan finns uppslagsresurser, dock utan språkhistorisk info, (181112) på bl a
https://en.wikipedia.org/wiki/Scottish_Gaelic_dictionaries#External_links (skotsk gaeliska) ,
http://www.mannin.info/Mannin/fockleyr/e2m.php (manx) , http://web.archive.org/web/20021204080342/www.ouest-france.fr/cours-de-breton/sommaire.htm (bretonska) ,
http://www.cornishdictionary.org.uk/ (korniska)

Siffror inom parentes är hänvisningar till kapitelnummer.
Uppslagsord nedan som finns med i den reguljära ordlistan har inledande tankstreck; övriga är kompletterande keltiska termer som saknas där och eventuellt även i boktexten.

(uppslagsord)

- alm ... de keltiska orden har släktingar i övriga västliga indoeuropeiska språk, som vårt alm och det latinska ulmus.

- björk ... förutom betula är nog även bitu(-)men för ’kåda’ inlånat i latin från galliska och försett med anpassad ändled.

Till den luriga betydelsutvecklingen hör att man länge saknade verbal standard för att skilja mellan vad vi idag kallar kåda, olja och sav från olika trädslag. Björken har vad jag vet ett slags kåda (SAOB 1912) varvid ”björkkåda användes som läkemedel på stenåldern” (SvD 070820) ; den ger dessutom näverolja och sav.

- björn ... i en antik inskrift på kontinentalkeltiskt område till en björngudinna heter det: Deae Artioni.

- blomma ... ordet verkar liksom fisk ha västindoeuropeisk bakgrund: det kan i liknande skepnad identifieras i latin med besläktade språk, keltiska och germanska men inte i de besläktade grupperna österut, där dock ett par termer med närliggande betydelse tycks tillhöra samma indoeuropeiska ordfamilj.

- borg ... släktskap mellan *dunom och vårt från Nordsjöområdet lånade dyn ’sandkulle’ är ingen orimlig tanke men nog i så fall en sekundär utveckling.

- bred, flat ... trots likheten är keltiska beteckningar som Litavis och Llydaw nog inga ordfränder till det baltiska Litauen.

bro ... i galliska ortnamn är termen påtaglig som den latiniserade ändleden -briva, och kanske besläktad med vårt germanska ord.
Iriskan använder en lokal glosa, i gammalt språk drochet medan den nyare skrivningen droichead som vanligt skiljer sig genom inskott av stumma vokaler, som anger hur konsonanter ska artikuleras. Walesiskan har lånat sitt ord från de byggkunniga romarna: pont.

- by, bosättning... atrebates ’inbyggarna, de bosatta’ ... i ökeltiska språk finns närstående ord för ’bosättning’: på gammal iriska attrab, på walesiska athref.

- dotter, flicka ... våra ord ”dotter” och ”son” är samärvda med många andra indoeuropeiska språk, men i keltiska, liksom i latin med avkomlingar, har de mestadels ersatts av omskrivningar.
De lika tidlösa begreppen ’flicka, pojke’ brukar – när de myntas separat – fungera informellt och bäras av växlande modeord.

död ... med trolig ursprungsform *marwos,
på gammal iriska marb, med yngre skrivning marbh ; på walesiska marw.
(Utan känd representant i antika keltiska språk, men enligt alla märken ur en allmänindoeuropeisk ordfamilj som syns i vårt ord mord.)

- ek ... jfr E McClure 1910 ”British Placenames...”, (181210) på https://archive.org/details/britishplacename00mccluoft sid 187: ”in foreste Dervo, now Der”, ”Derventum now Drevant”. Släktskapen med vårt träd via en indoeuropeisk ordfamilj är något närmare för formen *derwos.

- en, ett ... jfr de gamla iriska formerna óenán ’densamme’, óenar ’en enda’.

- fem ... på gammal walesiska pymp.
Exempel på indoeuropeiska släktingar är det från latin hämtade kvint-, det grekiska penta-och vårt vanliga ord. Skillnaden mellan latinet och grekiskan beror på ljudhistorisk särutveckling i samma stil som mellan de iriska och walesiska orden.
Det galliska ordningstalet pinpetos är belagt i inskription i det sydfranska La Graufesenque enligt EWP (180123) på https://en.wikipedia.org/wiki/Gaulish_language. Samma uppgift och kardinalformen = grundformen pompe anges i VBG, (180123) på https://digilib.phil.muni.cz/bitstream/handle/11222.digilib/114125/N_GraecoLatina_13-2008-1_4.pdf?sequence=1

fisk ... bäst känt i keltiska via iriskans iasc, som är en släkting till vårt ord där motsvarigheten till vårt f fallit bort (jfr bokens appendix om språkhistoria, avsnitt 4). Den här ordfamiljen verkar liksom vårt ord blomma med varianter ha västindoeuropeisk bakgrund: det kan i lokal skepnad identifieras i latin med besläktade språk, i keltiska och i germanska men inte hos närstående grupper österut.

- fyra ... en äldre walesisk femininform enligt RM är pedeir, en mycket gammal skrivning av maskulinformen är petguar. Via en gemensam beteckning för fyra närstående grupper ligger ordet bakom den moderna franska kommunbeteckningen Perigueux liksom regionbeteckningen Perigord (jfr namntabellerna i slutet av bokens appendix om språkhistoria).

- får ... dessutom med trolig ursprungsform *owis : på riktigt gammaldags iriska ói.
(Det ordet är släkt med engelskans ewe och med fårets latinska släktnamn Ovis. I de flesta keltiska sammanhang är det ersatt.)

förnäm ... jämför hög, höjd i den ordinarie ordlistan.

- första ... för galliska jfr VBG, (180123) på https://digilib.phil.muni.cz/bitstream/handle/11222.digilib/114125/N_GraecoLatina_13-2008-1_4.pdf?sequence=1.

En del bedömare tror att det säregna keltiska ordet är släkt med efterleden i lärda tidsbeteckningar som antropocen, där efterleden cen kommer från grekiska och där inte betyder ’tidsålder’ utan snarare ’nytt, nyhet’.

gammal ... med trolig ursprungsform *seno-,
på gammal iriska sen, numera skrivet sean och skilt från personnamnet Sean som är lokal form av John; på walesiska hen;
på galliska nog representerat i namnet Seno(-)gnatus.
(Släkt med latinska ord som senat och senil.)

- gisslan ... namnet Con(-)geistlus noteras av Geza Alfoldy, 1974 med nyutgåva 2014 i ”Noricum”, (180115) med förhandsgranskn på denna url.

- gud ... på gammal walesiska dwyw eller dyw, nu duw.

gul ... med trolig ursprungsform *bodyo-,
på gammal iriska buide som nu skrivs buí, och med andemeningen ’blond’ ofta hänger ihop med efternamnet Boyd ;
på galliska nog i stambeteckningen Bodio(-)casses varav det moderna ortnamnet Bayeux.
(Speciellt keltiskt ord. Nog lånat från samma – nu okända – håll som ett latinskt badius för ’rödbrun’ som ibland syns i vetenskaplig zoologi och har en avläggare i det engelska adjektivet bay.)

En släkting till vårt ord har trolig keltisk ursprungsform *gelo,
men står på iriska med gel – i nystavning geal – mest för ’vit, lysande’, även om den ofta gulaktigt skinande månen enligt AMB kan kallas gealach i skotsk gaeliska;
den walesiska representanten gell betyder sådant som ’gulbrun, rödbrun’.

(Dessutom finns ett gammaliriskt ord blá som nog till ursprunget hänger ihop med vårt blå, men också med latinets flavus, som även det betyder ’gul’.
Grundordet för gul i modern walesiska är melyn som nog från början betyder ’honungsfärgad’ och i så fall ter sig inhemskt, fastän med europeiska släktingar –
i grekiska det kommersiellt gångbara melitta för ’honungsbi’.)

- hav ... jämför förleden mar- i en del svenska ord som martorn och marskland liksom efterleden i det ursprungligen slaviska namnet Po(-)mmern.

- herde ... släktskapen med bukolisk gäller nog även efterleden *koulios.

hjul ... med trolig ursprungsform *rotos,
på iriska roth ; på walesiska rhod.
I antik galliska indikerat av ortnamn som Roto-magus, nu skrivet Rouen.
(Släkt med vårt ratt, som är inlånad tyska för ’(styr)hjul’. Jämför kärra, vagn.)

hjärta ... med trolig ursprungsform *kridyo-,
på gammal iriska cride, nu croí,
på walesiska med förskjuten betydelse ’hjärtpunkt, centrum’ som craidd.
(Släkt med det svenska ordet och med dem i ett flertal indoeuropeiska språk.)

- hus ... det keltiska ordet syns möjligtvis också som efterled i engelskans shanty.

husbonde, potentat ... med trolig ursprungsform *tigernos,
på gammal iriska tigern med modern form tiarna, på walesiska teyrn,
i antik brittiska som efterled i Vor(-)tigern, ledaren som enligt senare tradition styrde när de första saxiska legosoldaterna enligt kapitel 0.1 hyrdes in – i modern walesisk version är han omtalad som Gwr(-)theyrn.
Se i den ordinarie ordlistan också kung och ledare, hövding.

- huvud ... ord för ’huvud’ byts lättare över tid än de flesta grundläggande kroppsdelsnamn. Kanske har det att göra med mängden av informella omskrivningar som ’skallen, bollen, knoppen’; kanske på något sätt med att det rör sig om en sammanfattning av många underordnade enheter som ögon, mun osv.

- hård ... varav med fransk utsmyckning svärdnamnet Excalibur (3.1).
För galliskans del antar man att kuststamsnamnet caletes stod för de ’hårda’ eller ’mäktiga’.

Beträffande jämförelsen med crua : vårt adjektiv ’rå’ hade ett äldre initialt hr- och ännu tidigare ett inledande ach-ljud: *chrawaz.

- hög, höjd ... ordet ard(d) börjar ju med vokal och kan både i walesiska och iriska föregås av en bindekonsonant som h eller n. Om kung Arthurs vapen heter det exempelvis på walesiska:

y   cledd   mor    h-ardd
det svärd stort förnämt
det mycket förnäma svärdet,

och i ett yttrande av den pittoreska skurken Medb från kapitel 3.2 :

m'athair i  n-ard-rigi        hErenn
min far i hög(het)-regim Irlands
min far var Irlands överkonung.

- jord ... beträffande Talmont, se detaljer (180125) på https://fr.wikipedia.org/wiki/Talmont-sur-Gironde#Toponymie

- kung ... det forniriska rige som står för ’styre, regim, härskarmakt’ är misstänkt likt det keltiska ursprung man brukar anta för vårt ord rike.

- kvinna ... gammal iriska rymde en kortare variant  ;
det walesiska gwraig är nog släkt med ett sämre klingande gwrach ’käring’, som via kornisk bindeform wragh är upphov till det vanliga engelska fisknamnet wrasse ’läppfisk, fisk av familjen Labridae’.
På walesiska förkommer också dyn(-)es med feminin ändled, jämför i den ordinarie ordlistan vid människa.

- kärra, vagn ... mindre vanlig i keltiska är med en trolig ursprungsform *wegnos,
på gammal iriska fén, nu skrivet féan.
På walesiska motsvaras det av gwain, som GPC dock bedömer som en anpassad import av den gamla engelska formen wain.
(Släktingar till *wegnos är inte identifierade i antikens keltiska, men talrika utanför den keltiska gruppen; vårt vagn hör dit.)

Vagntypen fiaker i Wien är för sin del ytterst namngiven från iriska helgonet Fiachra.

lamm ... med spretiga bedömningar av ursprungsformen som *ogwnos, *agwnos, *owignos,
på gammal iriska úan och numera uan, på walesiska oen.
Veterligen ej tydligt belagt i antik keltiska.
(Släkt med agnus i det latinska uttrycket agnus dei, och nog med engelskans yean ’att lamma, föda lamm’.)

- landstycke ... efterleden i Mi(-)lano förs dock, med frågetecken, till planus i IEW sid 806.

- mjöd ... kvinnonamnet Medb skrivs i modern iriska Meabh, se även bokens appendix om språkhistoria, avsnitt 8;
om antik galliska och namn som Medu-rix, se t ex J-P Savignac 2004, ”Dictionnaire Français-Gaulois” (181211) på https://archive.org/stream/DictionnaireFrancaisGaulois/Dictionnaire+Francais-Gaulois_djvu.txt

mjölk ... med trolig ursprungsform *mlichto-,
på gammal iriska mlicht ; idag normalt med ett annat ord bainne ;
på walesiska med ändrad initial blith.
(Rimligen släkt med det svenska ordet. Dock med komplikationen att en del experter tror att de urgamla orden mjölk och mjölka på indoeuropeisk nivå tillhörde skilda ordfamiljer.)

- moder ... det allmänkeltiska och indoeuropeiska ordet lever i walesiska kvar i termerna
modr(-)yb ’moster/faster’ och modr(-*b)ydaf ’bidrottning’.

-mun ... jämför EWP (180116) på https://en.wikipedia.org/wiki/Aber_and_Inver_(placename_elements)

- människa ... inskriften med indikerat xdon i sydlig galliska identifieras som ”RIG II, 1, E-2” och finns i Musée Camillo Leone i Vercelli, detaljerna (180116) på http://mnamon.sns.it/index.php?page=Esempi&id=61&lang=en#370

- namn ... om Larzac-inskriptionen med bl a Aia-Adiega, med förtydliganden och tolkning, se sid 42-43 i VBG.

orm ... med trolig ursprungsform *natrik-,
på gammal iriska nathir, nu skrivet nathair; på walesiska neidr.
(Släkt med snokens latinska namn Natrix och med det tyska Natter ; dessutom med engelskans adder, som tappat sin n-initial genom ett missförstånd.
Verkar liksom fisk och blomma ha västindoeuropeisk bakgrund.
Att ormar saknas på Irland förbigås ofta, när den iriska glosan kommenteras.)

oxe ... med trolig ursprungsform *ukso-,
på iriska oss, som särskilt numera brukar stå för ’hjort’, jämför Ossian; på walesiska ych.
(Släkt med det svenska ordet.)

- röd ... galliska exempel som verkar stå för ’röd; livskraftig, stark’ är Roudus, Ande(-)roudus, bland gudanamn Rudiobos.

salt ... med trolig ursprungsform *salano-,
på iriska salann, på walesiska halen med gamla och fortfarande gångbara skrivningar.
(Släkt med det svenska ordet.)

sann ... med trolig ursprungsform *wi:r,
på gammal iriska fír, i modern skrivning fíor; på walesiska gwir.
(Släkt med efterleden i all-var som vi lånat från tyskans ’helt sant’, dessutom med latinets verus ’sann’ och via det med avläggare som verdad på spanska, vrai på franska eller våra inlånade veritabel, verifiera.)

- sjö, tjärn ... urformerna *loku och *laku kan också hänga ihop med vissa ånamn, som vårt Lagan eller det sydtyska Lahn.

snö ... med trolig ursprungsform *snigwo-, *snigwyo-,
på gammal iriska snechtae, numera sneachta.
(Släktingar saknas så vitt man vet i den keltiska gruppen, men finns i många indoeuropeiska språk; ett exempel är vårt ord. Att latinets s-lösa representant för den här indoeuropeiska ordfamiljen, med avkomlingar som spanskans nevada ’den snöiga’, erinrar om toppberget Ben Nevis på skotsk-gaelisk grund är nog en slump.)

På walesiska används ett annat ord eira som nog kommer av ’silverglänsande’ med trolig ursprungsform *argyos, jämför silver i ordinarie ordlista.

- son, pojke ... våra svenska ord ”son, dotter” är rimligen samärvda med ett flertal indoeuropeiska språk.
I keltiska, liksom i latin med avkomlingar, har de dock vanligen ersatts av omskrivningar.
(De lika tidlösa begreppen ’pojke, flicka’ brukar – om de myntas separat – för sin del fungera informellt och bäras av växlande modeord.)

syster ... med trolig ursprungsform *swesur, *swesr-,
på gammal iriska siur, numera med diakritisk markering siúr ; på walesiska chwaer ;
i antik galliska indikerat i en inskrift ”RIG L-6” med formen suior(-)ebe med trolig tolkning ’med (hjälp av) systrar(na)’.
(Släkt med det svenska ordet.)

- sångare, skald ... (det keltiska ordet hänger inte ihop med ett rent latinskt ord bardus som har mindre smickrande betydelse.)

sömn ... med trolig ursprungsform *sowno-,
på gammal iriska súan, nu enklare suan ; på walesiska hun.
(Släkt med det svenska ordet. De här glosorna kan vara mindre frekventa än lokalt myntade verbalsubstantiv (jfr kapitel 6.3) som iriskans äldre cotlud, nu codladh, och walesiskans cysgu med släktingar.)

tår(ar) ... med trolig ursprungsform *dakro,
på gammal iriska dér, nu deoir ; på walesiska deigr med pluralformen dagreu (0.2).
(Släkt med det svenska ordet.)

ull ... med trolig ursprungsform *w(u)lano,
på iriska olann ; på walesiska gwlan.
(Släkt med det svenska ordet. Walesiska – eller kanske nu okända galliska – former av den keltiska termen misstänks ha samband med handelsordet flanell.)

- vad, vem ... jfr för iriska (181212) på https://en.wikipedia.org/wiki/Irish_conjugation under rubriken Wh-interrogative particles, där den lite överraskande ljudhistoriska matchningen mellan engelskt wh och iriskt c klart framgår.

För walesiskt pan är betydelsen ’whence’ (Taliesins strof i kapitel 3.1) föråldrad redan i 1800-talsverket ”Spurrell’s Welsh-English Dictionary”.

vadställe ... med trolig ursprungsform *hritus,
på iriska indikerat av -rith i ortnamn; på walesiska rhydd.
I antik galliska indikerat av ritu- i ortnamn.
(Släkt med ford på engelska, och via en betydelseskiftning med vårt fjärd ; de keltiska formerna med typisk förlust av motsvarigheten till germanskt f.)

Dessutom, med tänkbar ursprungsform *ja:tus,
på iriska áth (2.1, 3.2); utan känd motsvarighet i walesiska eller antik galliska.
(Speciellt gaelisk-keltiskt ord, kanske med släktingar i en del östliga indoeuropeiska språk.)

- vit, ljus ... dessutom, med trolig ursprungsform *louko-,
på iriska sällsynt och kanske inte säkert representerat av inhemska ord,
varvid lúacharn ’lykta’ är lånat från latinets lucerna ;
på walesiska i ord som llug ’skimmer, strålglans’ ;
i antik galliska troligen synligt i det – nog lindrigt latiniserade – namnet Leucus, och i gudanamnet Loucetios ; i keltiberiska kanske i Leuco (5.1).
(Släkt med det svenska ordet ljus och det från tyskt håll lånade lykta.)

vän, kamrat ... med troliga ursprungsformer *ke:liyo eller *kilyo,
på iriska céile, på walesiska cilydd med användning även för ’(din) nästa, den andre’.
(Speciellt keltiskt ord. Möjligen synligt som cele i en enstaka gallisk inskrift.)

å, flod ... med troliga ursprungsformer *abu: och *abon-,
på gammal iriska ab eller aub, nu abha(inn) ; på walesiska afon (7.1).
(Typiskt ökeltiskt ord, som liknar andra i besläktade språk, inklusive de antika keltiska och vårt, utan att kunna identifieras med dem.)

örn ... med trolig ursprungsform *eriro-,
på iriska nog först irar, tidigt justerat till ilar och nu iolar ;
på walesiska eryr (3.1, i strofen av Taliesin).
(N-lös släkting till det svenska ordet.)

- ö, holme ... på bretonska: enez, som i Douarn-enez (jfr anmärkning till 1.2).